Teststickshjärtat

Jag är väl inte jättemycket för Alla hjärtans dag så där överlag, men idag vill jag ändå passa på att skicka ett stort hjärta till dig som läser Att vara etta. Utan dig, utan er alla, som läser och kommenterar och kommunicerar med mig, skulle jag aldrig lägga så här mycket tid på en blogg om min diabetes typ 1, den kroniska följeslagaren som jag tycker att jag har upp över öronen och mer än nog av ändå, utan att jag dessutom också bloggar om det. Kärlek till er, som får mig att orka göra det!

hjarta

Ett riktigt stort teststickshjärta från mig till dig!

När himlen är oskyldigt…rosa

himmel

Vilken aftonrodnad vi hade här igår! En sån där himmel som man tror är en redigerad bild, men nej, det är 100% naturligt. Så vackert så man får nypa sig hårt för att försäkra sig om att man verkligen är vaken och lever just här, just nu.

Medan himlen var så där oskyldigt…rosa…var mitt blodsocker bättre och stabilare än på länge. Finns det någon koppling där emellan, kanske? Ibland känns det så – som om till och med den minsta beståndsdelen i universum påverkar blodsockret. Att vädret gör det är ju konstaterat, så varför inte även färgen på kvällshimlen? Haha.

20170212_181026.jpg

Om att unna sig

Jag tycker egentligen att det där med att unna sig är lite komplicerat, som uttryck alltså. Vissa med diabetes talar om att fuska när de äter något som de vet att kan vara besvärligt för blodsockret, men det tar jag själv starkt avstånd ifrån. Jag fuskar inte om jag äter något med socker i, eller något kolhydratsrikt, eftersom jag planerar noggrant inför det jag äter och doserar insulin till allt. Om jag lyckas kan jag få en lika bra blodsockerkurva som vilken frisk person som helst, även om det naturligtvis kan vara ganska svårt (men jag har mina tips och tricks för det också). Dessutom finns det så mycket som är besvärligt för blodsockret, så i så fall kunde jag lika gärna tala om att fuska när jag ska prova på ett nytt träningspass eller ta mig an en ny arbetsuppgift, eftersom det kan ha samma oförutsägbara effekt på mitt blodsocker. 

Att unna sig tycker jag inte heller riktigt om. Vad innebär det att unna sig, egentligen? Jag kan tycka att jag unnar mig ett hårt träningspass likaväl som en mörk chokladbit, och jag skulle inte vilja lägga någon värdering i det ena eller det andra. Ibland mår både kropp och själ bäst av ett hårt träningspass, ibland av en chokladbit. As simple as that. I teorin. I praktiken är det lite annorlunda, också för mig – mest psykiskt.

Jag kan få enormt dåligt samvete över det jag äter, och då äter jag ändå väldigt sällan sådant som riskerar att jinxa mitt blodsocker mer än nödvändigt. Nästan aldrig, faktiskt. För att ta ett exempel så åt jag en bit bröllopstårta i höstas, och en bit doptårta i januari, så det händer liksom inte väldigt ofta. För min del tror jag att mitt komplicerade förhållande till mat delvis bottnar i hur kostråden för typ 1-diabetiker såg ut när jag insjuknade (fettfritt och absolut inget socker!) samt i den starka vikthets som finns för och bland personer med diabetes. Jag har allt annat än ett avslappnat förhållande till mat på grund av min sjukdom, tyvärr. Hur ska man kunna njuta av något när man är så medveten om näringsinnehållet i allt man stoppar i sig?

iwa

Under min senaste resa gick jag in på Iwa konditori och café för att beställa deras goda och blodsockervänliga chokladkaka, som de benämner som LCHF. Tyvärr hade de inte kvar den i sortimentet längre, så istället valde jag att testa deras nya LCHF-blåbärs/citronkaka med hasselnötter. Mitt blodsocker gav tummen upp, och likaså mina smaklökar. Unnade jag mig kakan? Tja, det kanske jag gjorde. Är jag medveten om allt jag stoppar i mig? Ja, alltid.

Styrketräning och träningsdagbok

Hur går det med styrketräningen, undrar kanske någon vid det här laget. (Eller så gör ingen det, men jag tänker berätta ändå.)

Det går bra! Jag har följt min plan och tränat styrka på gymmet två gånger i veckan sen mitten av december – förutom en vecka då jag var tvungen att skippa ett styrkepass på grund av att jag hade så många arbetsresor, men jag kompletterade med fredagsfys istället, så det gick väl nästan på ett ut.

Styrketräningen är mycket lättare för mig än konditionsträningen rent blodsockermässigt, eftersom styrketräning inte sänker blodsockret ens i närheten så mycket som till exempel löpning. Rätt så skönt, faktiskt, eftersom det därmed kräver lite mindre planering för att få till ett styrkepass för mig.

Under min senaste resa sprang jag på Olga Rönnbergs träningsdagbok, och eftersom den var på rea slog jag till på ett exemplar. ”Behöver du verkligen ytterligare en bok att fylla i, ditt lilla kontrollfreak?” var visserligen en fråga jag ställde mig när jag stod där i affären med boken i handen, men så kom jag fram till att jag verkligen vill kunna se mina framsteg och ha dem sparade någonstans.

olgaronnberg

Boken är väldigt enkel att fylla i, och den innehåller också sidor för kostdagboksanteckningar. Den biten tror jag dock inte att jag kommer att fylla i, eftersom jag ju redan har mina egna anteckningsböcker för det ändamålet.

traningsdagbok

Om jag mot förmodan skulle skriva kostdagbok här också, skulle jag byta ut stapeln kalorier mot kolhydrater. Jag räknar bara kolhydrater och inte kalorier – om jag skulle börja med det skulle jag väl bli galen så småningom. Nej, någon måtta får det allt vara.

traningsdagbok2

Mina egna anteckningar är hemliga. Typ. Nej, men det känns onödigt att visa vad jag lyfter för hela världen. Spontant tänker jag förresten att det skulle vara helt underbart att ha en integrerad tränings-, kost- och blodsockerdagbok, med allt i ett liksom. Plus en massa sidor för extra anteckningar, så som sensorbyten och sådant. Det kan man säkert fixa själv, men det skulle ju vara perfekt att kunna köpa en färdig anteckningsbok. För aktivt tränande typ 1-diabetiker, liksom.

Varsågoda att föra den här idén vidare, ifall det är någon som nappar på förslaget. Jag är åtminstone en potentiell kund om någon utvecklar en dylik produkt!

På ryggsäcken

ryggsack1

Att vara etta har nästan utvecklats till en reseblogg (haha!) under de senaste veckorna. Ibland packar jag i en kappsäck när jag reser, och ibland i en stor ryggsäck, eftersom jag alltid har med mig en del extra diabetesgrejer utöver dem jag använder, ifall pumpen skulle haverera eller jag skulle råka ut för något annat oväntat.

ryggsack2

På ryggsäcken har jag hängt ett av Diabetes Wellness halsband, som jag har pimpat till en nyckelring. Man kan beställa halsbandet gratis här (klick!). Nuförtiden finns Diabetes Wellness också i Finland, och man kan beställa halsbandet på finska här om man vill (klick!). Mitt är – som synes – på engelska, vilket man kan välja att beställa både från Sverige och Finland.

Fler fördelar med insulinpumpen

Det finns några fördelar till med en insulinpump, förutom dem jag redan listade. Kan ni gissa vilka?

animasvibe

Jo, för det första har man alltid en klocka på sig. Mycket praktiskt för den som vill hålla koll på tiden. (Och kanske lite, lite stressande. Även om man inte måste kolla på klockan, kommer man aldrig undan den heller.)

För det andra har man alltid en ficklampa med sig. Pumpens display ger inte något starkt ljus, men tillräckligt för att man aldrig ska behöva befinna sig i mörker. Praktiskt, det också.

Resandet fortsätter

Mitt arbete med insamlingen av material till min doktorsavhandling om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1 har redan tagit mig på flera resor. Idag bär det av på en lite längre sådan, över haven och tillbaka.

vikingline

Resandet kan vara ganska påfrestande för mitt blodsocker, dels på grund av att blodsockret reagerar på nervositet och spänning, och dels för att rutinerna på resande fot inte riktigt är de samma som hemma. Tidigare, innan jag fick min insulinpump, tror jag faktiskt inte att jag skulle ha klarat av samma intensiva takt som jag kan hålla idag, men nu fungerar det ganska bra, bara jag ser till att återhämta mig emellanåt.

Men nu bär det av igen, och jag är tillbaka här på Att vara etta någon gång i mitten av veckan. Ha en fin start på veckan, allihop!