Krisclownen

Inlägget presenteras i samarbete med Krisclownen

Hur reagerar en förälder när ett litet barn drabbas av diabetes typ 1? Det är en fråga ingen vill ha svar på, eftersom det är en situation ingen vill hamna i. Ändå är det exakt vad två familjer per dag gör i Sverige. Två barn insjuknar i diabetes typ 1, varje dag.

Det finns två miljoner barn i Sverige.
Varje dag drabbas två av dessa barn av typ 1-diabetes.
Nu var det vår tur.

Så börjar boken Krisclownen, skriven av en pappa till en fyraårig flicka som drabbas av diabetes typ 1 hösten 2015. En sjukdom ingen i släkten hade, en sjukdom som skulle förvandla nuet till en hemsk plats för familjen. Eller, som pappan i boken skriver:

Men nuet är en hemsk plats om man aldrig kan lämna den.
En dag hoppas jag att få slippa därifrån.

krisclownen1

I boken beskrivs de två första veckornas behandling på en barnavdelning på ett mellanstort länssjukhus i Sverige. Chocken, sorgen, krisen. Det är öppet, det är naket, och det berör – på djupet.

krisclownen3

 Jag kommer på mig själv med att fälla en tår när jag läser boken. För att jag känner igen mig så väl i det som beskrivs. När den lilla flickan gråter och inte vill äta, för att hon inte vill ta en spruta, då är jag där igen. Jag var 9 år, den här lilla tjejen är bara 4 år.

Förtvivlad och rödgråten upprepade hon om och om igen: ”Jag vill inte ta spruta. Jag vill inte äta. Om jag tar spruta slipper jag sticka då? Jag har redan tagit spruta.”

krisclownen2

Det är hjärtskärande. Men nästan ännu mer hjärtskärande är att läsa om hur otroligt hårt och skoningslöst diabetes typ 1 drabbar en hel familj. Det där som vi som insjuknar som barn på något sätt skonas ifrån, som vi till all lycka inte förstår, inte då. Hur tungt det är för föräldrarna, och vilken enorm press sjukdomen sätter på dem som ska ta hand om ett barn med diabetes. Vi som insjuknar som barn får ofta höra att vi är modiga, att vi är starka, och de flesta av oss växer upp i vetskapen om att vi klarar allt.

Familjerna turades om att passa barnen som blev olyckssystrar och lärde sig om sjukdomen tillsammans. De började ta stick i fingret ungefär samtidigt istället för genom passagerna. ”Vi måste vara modiga”, förmanade flickorna varandra.

Barn med diabetes typ 1 är modiga. De är modiga för att de måste. Verkligheten är att varje dag är en balansgång mellan liv och död, en balansgång som föräldrarna måste parera. Måste orka med. Dag som natt. Dygnet runt. Hur de gör för att orka vet jag inte, och det hoppas jag att jag aldrig behöver få reda på personligen heller.

Det här är en bok skriven i den inledande chock- och sorgfasen. Det är de stora frågorna som ställs:

Varför försöker vi intala oss att det ordnar sig?
Vem orkar läsa sanningen?

Det här är ingen munter berättelse, det är ingen självhjälpsbok, men den innehåller samtidigt en del svart humor, tårar och skratt. Den ger insyn i den komplexitet och de känslor som skakar de anhöriga när ett barn drabbas av diabetes typ 1. Det här är en pappas berättelse om upplevelsen, precis som den är.

Krisclownen finns på Facebook. Den är utgiven på PSOYF och kan beställas från bland annat Adlibris, Bokus eller Cdon. Här kan du läsa ett reportage om boken och familjen i Eskilstuna-Kuriren 17.12.2016.

krisclownen4

Inlägget presenterades i samarbete med Krisclownen. Mejla mig på attvaraetta@gmail.com om du är intresserad av ett samarbete. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s