”Idag är det bra”

Något av det jobbigaste med diabetes typ 1 för mig, som har levt med sjukdomen i 24 år, är rädslan inför framtiden. När jag har sämre blodsockervärden och dåliga dagar blir jag lätt ganska negativ, och mycket bottnar i rädsla.

Jag är rädd, livrädd, för följdsjukdomar. De där som kanske kommer, kanske inte. Som jag åtminstone löper betydligt större risk än den övriga befolkningen (icke-diabetikerna) att drabbas av. Som forskare i sjukdomsberättelser om diabetes typ 1 läser jag också diabetesrelaterad litteratur, och det finns knappt en bok man kan slå upp om diabetes utan att också mötas av minst ett kapitel om följdsjukdomar. I början bläddrade jag snabbt igenom sidorna – jag vill inte veta, vill inte bli påmind, vill inte! – men nu har jag börjat skumma sidorna lite. Kanske läsa lite, lite. Sen lite mer, och lite mer. För att jag måste. Det går inte att komma undan. För att där diabetes typ 1 finns, där finns också följdsjukdomar.

Hur ska man hantera rädslan? Hur ska man som fortfarande ganska ung vuxen leva med vetskapen om att risken för att man kommer att drabbas av följdsjukdomar i större eller mindre skala är ganska stor – om några månader, om några år eller om några decennier?

Jag vet inte. Jag vet bara hur jag brukar göra när det känns som värst. Jag brukar tänka att jag gör så gott jag kan. Jag gör mitt bästa med att träna, äta bra och ta hand om mig – både kropp och själ – och mer kan jag inte göra. Det som kommer, eller inte kommer, är inte upp till mig att avgöra. Det finns någon slags tröst i det. Jag kan inte påverka allt, men det jag kan påverka försöker jag göra.

vinter

Och så brukar jag tänka: ”Idag är det bra”. Jag vet ingenting om morgondagen, men idag är det fortfarande bra.

Idag är det bra.

Blodsockerlinjen

20170122_082627.jpg

Igår fick jag en riktigt bra start på söndagsmorgonen med den här blodsockerkurvan. Visst blir man glad när man vaknar till en så här stabil kurva? Det är ju knappt så man kan kalla det kurva förresten, linje vore mer passande. En blodsockerlinje. 

På samma sätt som mitt humör påverkar mitt blodsocker, påverkar mitt blodsocker också mitt humör. Hoppiga blodsockerkurvor kan få mig riktigt grinig, medan blodsockerlinjer (det får bli mitt nya uttryck från och med nu!) kan få mig på gott humör – förutsatt att linjen löper där den ska, förstås. Man kan naturligtvis ha ett stabilt blodsocker, som ändå ligger för högt.

Ha en härlig start på veckan, allihop! Hoppas ni får flera blodsockerlinjer och stabila värden! 

Intervjuer om diabetes typ 1

Jag har fått några förfrågningar om forskningen om sjukdomsberättelser och tänkte att jag kan passa på att berätta lite mer om intervjuerna även här på Att vara etta.

Det handlar om så kallade djupintervjuer, som bandas in och sedan transkriberas av forskaren – i det här fallet alltså av mig. Den folkloristiska intervjun kännetecknas av öppna frågor, där den intervjuade får berätta fritt, och följdfrågor som ska hjälpa intervjupersonen att utveckla sina tankegångar.

frageschema

I intervjusituationen utgår vi från ett frågeschema. Frågorna är som sagt öppna: bland annat uppmanar jag intervjupersonerna att berätta om hur det var att insjukna i diabetes typ 1, om livet med sjukdomen då och nu, om allmänhetens bemötande och om kontakten och möten med sjukvården. Jag frågar hur den intervjuade mår och har tagit hand om sin diabetes genom åren, men inte om HbA1c och blodsockervärden – helt enkelt för att det inte är relevant för min forskning. Här är det sjukdomsberättelserna och upplevelserna av sjukdomen som är av vikt. Om någon vill prata mer om en sak och mindre om en annan är det helt okej. Någon kanske vill ta upp något diabetesrelaterat som inte finns med i frågeschemat, och det får man naturligtvis också göra.

I samband med intervjun skriver intervjupersonerna under ett avtal, och intervjuerna arkiveras i de folkloristiska samlingarna i det kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi. Materialet behandlas enligt forskningsetiska principer.

Om du undrar över något gällande intervjuerna går det bra att kontakta mig, antingen här i kommentarsfältet eller per mejl på attvaraetta@gmail.com.

Nöta tågsäten

tag

Den här veckan har jag nött tågsäten oftare än på länge. Framöver kommer det också att bli en del av den varan, eftersom jag vill fokusera på att göra intervjuerna till min doktorsavhandling om sjukdomsberättelser under 2017, då jag är tjänstledig för forskning. Dessutom inleder jag faktiskt ett uppdrag med bas i Helsingfors i februari, men mer om det senare. Även det är forsknings- och diabetesrelaterat, kan jag ju avslöja.

Gårdagen gick rätt så bra blodsockermässigt. Jag gick förbi ett ställe där de sålde burkar med yoghurt eller kvarg och valfri topping (t.ex. bär och nötter) och om jag inte hade varit tvungen att ta kvällens träningspass i beaktande skulle jag definitivt ha smakat. Men det får bli en annan gång istället. Min diabetes handlar inte om att jag inte kan göra vad jag vill eller äta vad jag vill, utan om att jag behöver planera när och hur jag gör det, och igår valde jag att fokusera på att försöka hålla blodsockret stabilt inför kvällens träningspass.

Fredagsfysen var superbra, det blev ett perfekt avslut på dagen eftersom jag fick jobba igenom kroppen ordentligt efter allt tågresande. När jag kom hem kände jag mig faktiskt mindre trött än de dagar då jag har kastat mig raklång så fort jag har kommit hem från resorna. Nu i helgen blir det bara långpromenader – jag måste ju samla poäng till Skärgårdsmarschen! Är det någon av Att vara ettas läsare som deltar i den?

Fredagsfys på gymmet

Idag bär det av på den sista arbetsresan för den här veckan. Jag styr kosan mot Hufvudstaden, och tillbaka igen. Långt innan jag visste om den här resan hade jag anmält mig till ett pass fredagsfys före fredagsmys på mitt gym. Ni minns kanske att jag deltog i någonting liknande på Lofsangruppens studio i Stockholm tidigare i vintras? När jag fick höra att Malin och Linda ska dra igång en egen version av konceptet på Sports Gym kunde jag bara inte missa det, även om det var väckning 05:00 imorse. Gissa om jag kommer att vara mör ikväll när jag är hemma…

traning

För att förbereda mig på bästa sätt inför kvällens träning trots att jag är på resande fot hela dagen försöker jag äta regelbundet och som vanligt, och gärna ha med något mellanmål som min kropp är van vid. Att prova nya maträtter samma dag som ett nytt träningspass är inget jag vill göra, så jag ska försöka äta något jag känner till och vet hur min kropp reagerar på. Tråkigt, men nödvändigt, för att ha bästa möjliga chans att vinna blodsockerkampen och kunna göra vad jag vill.

Är det någon annan som ska köra fredagsfys före fredagsmys ikväll? Hur gör du för att förbereda dig på bästa sätt?

Skärp dig, kroppen!

Jag vet inte hur det är med er andra, men min kropp reagerar väldigt kraftigt på sinnesstämningar. Om jag är arg, ledsen, stressad, nervös eller bara lite pirrig – ja, nog sjutton syns det på blodsockret direkt!

Som nu, inför en av mina intervjuresor. Då var jag lite spänd inför resan, och inför mötet med intervjupersonen, fast naturligtvis på ett bra sätt. Men mitt blodsocker snappar upp det direkt: ”Aha! Nu är något på gång!” och fast jag intalar mig själv att det inte är något att hetsa upp sig över så gör min kropp det, med svårhanterligare blodsocker än vanligt som följd. Fy, så irriterande!

Skärp dig, kroppen! Har ni andra typ 1:or det också så här?

Styr stegen

steg

Medan jag själv styr stegen mot nya utmaningar på mina intervjuresor, tänkte jag att det kan vara bra om Att vara ettas läsare har någonstans att styra stegen så där mer virtuellt medan jag är borta.

Jag har tidigare tipsat om några diabetesbloggar, men det finns naturligtvis fler. Diabeteskvinnan bloggar aktivt, och så har jag hört ryktas om att Diabetesia ska börja blogga igen. Det ser jag verkligen fram emot! Den som är intresserad av att läsa bloggar skrivna av föräldrar till barn med diabetes hittar några av mina tips i det här inlägget (skrolla långt ner på sidan).

Har du själv en diabetesblogg eller vill du tipsa om någon bra diabetesblogg du brukar läsa? Gör det gärna i kommentarsfältet, så hittar jag och alla andra också dit!