Planering typ 1

Ibland undrar jag om diabetes typ 1 egentligen borde heta något annat. Något i stil med planering typ 1. För det är exakt vad den här sjukdomen går ut på. Planering, planering, planering.

Jag har väldigt bra blodsockervärden nuförtiden. Ett HbA1c som nästan motsvarar en frisk persons. Jag mår utmärkt (för det mesta). Men det kräver sin kvinna. Det kräver enormt mycket planering.

För att hålla blodsockret på en bra nivå planerar jag som en galning. Jag förutser, analyserar och tänker mig in i olika sorters situationer, för att kunna optimera insulindoserna och hålla mitt blodsocker så stabilt som möjligt.

imgp2867

Veckoplanering, dagsplanering, en massa kalendrar och anteckningsböcker – vardag för mig

När jag umgås med friska personer inser jag hur sjukt mitt eget liv egentligen är. Vem annan är tvungen att fundera på om man ska ta hundpromenaden före eller efter middagen flera timmar i förväg? Vem annan måste räkna ut hur mycket aktivt insulin man har i kroppen för att man ska kunna utföra ens de vardagligaste av sysslor?

När jag är ensam går det automatiskt. Men när jag ska jämka ihop min tid med någon annans blir det genast svårare. Och det blir så tydligt att jag, om jag vill försöka ha bra blodsockervärden, måste planera allt. För att jag har planering typ 1, eh nej förlåt, diabetes typ 1.

4 reaktioner på ”Planering typ 1

  1. Usch är så trött på planering.. Ibland känner jag mig helt utbränd. Inte nog med att man har ”planering typ ett” utan att man har ett liv utanför också med arbete, matlagning, handla, besök/utflykter/resor etc. Bara diabetesen är ju ett heltidsjobb 😦 Jag har tyvärr fått problem med ångest pga av stressen av all planering och annat men det blev mkt bättre efter jag gick till psykolog. Kan hantera det bättre men ändå svårt. Hur känner du? Mår du dåligt av all planering eller bättre?

    Gilla

    1. Så tråkigt att läsa att någon annan också lider av detta 😪 Det går lite i perioder för mig med hur tungt det känns med all planering. Ibland känns det mer okej, eller så att jag inte tänker så mycket på det utan bara gör det, men ibland har jag riktiga svackor 😔

      Man blir ju så trött på att aldrig kunna göra något spontant, och om man väl gör det någon gång blir bs antingen för högt så man mår dåligt av det, eller för lågt så man får äta extra som en galning, och mår dåligt av det också. Sen är jag också lite orolig över hur jag ska orka på sikt, jag menar de senaste åren har jag kunnat fokusera på mig själv och anpassat mitt liv efter min diabetes och vad jag vill göra och bara haft mig själv i fokus, men så kommer det förmodligen inte alltid att vara (och så vill jag kanske inte heller att det ska vara för alltid) och det oroar jag mig lite för, hur jag ska orka med både min diabetes och övriga familjemedlemmar och resten av livet liksom 😔

      Liked by 1 person

  2. Pingback: En jobbig patient – Att vara etta

  3. Pingback: Stabilt nytt år – Att vara etta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s