Ge inte upp. Ge aldrig upp.

imgp2648-kopia

Ibland glömmer jag nästan vilken lång väg jag har gått för att kunna träna så mycket som jag kan med min diabetes idag. Från att ha frågat min läkare om hjälp och råd, och fått svaret ”Jag rekommenderar dig inte att springa ett halvmaraton” till att ta tag i det själv och slutligen faktiskt göra det. Och till att fortsätta träna aktivt; för att jag mår så bra av det, och för att det är så roligt.

Det är många faktorer som har spelat in för att det går någorlunda bra för mig nuförtiden, och en av dem är att jag har blivit en fena på att planera och analysera min diabetes. Jag har ett antal anteckningsböcker, fyllda från pärm till pärm med anteckningar om matintag, insulindoser och motion. (Och övrigt mående, byten av infusionsset, sensorstarter etc.)

imgp2654-kopia

Jag är ganska analytiskt lagd, och tycker om att skriva, så jag det känns inte jättejobbigt att föra anteckningar. Däremot har det kanske blivit lite av en tvångshandling för mig, och nuförtiden försöker jag att kanske inte alltid skriva ner allt jag gör. (Hallå! Get a life, liksom).

imgp2656-kopia

Även om det går hyfsat bra för mig att träna med min diabetes nu, har det inte alltid gjort det. Alla dagar är heller ingen dans på rosor, och jag får fortfarande kämpa för att få till träningen blodsockermässigt vissa dagar. Då kan jag titta tillbaka i en av mina anteckningsböcker, där jag har skrivit något jag fortfarande får påminna mig om ibland när det känns som om allt går åt skogen med blodsockret och jag bara har lust att kasta in handduken:

Ge inte upp. Ge aldrig upp.

Gör inte det du heller. Ge inte upp. Ge aldrig upp.

Pumpen under träning

En bra fråga när man tränar som insulinpumpsbehandlad diabetiker är var man ska förvara pumpen, till exempel när man springer. Jag har testat ett antal olika förvaringssätt, och tänkte dela med mig av mina favoriter idag.

imgp2555-kopia

Midjebälten är nästan ett måste för mig när jag springer, eftersom jag utöver pumpen dessutom vill ha med mig min telefon och en hel del extra kolhydrater.

I somras fick jag för första gången testa ett FlipBelt, som kom att bli en stor favorit. Jag har några andra varianter av midjebälten, som ni kan se på bilden ovan, men mina FlipBelt är bäst vid löpning eftersom de skumpar runt minst. Jag har ett FlipBelt Classic (det lila) och ett Zipper. SPIbelt är också bra, men i det ryms i princip bara pumpen så det brukar jag ha om jag tränar t.ex. på gym och inte behöver bära med mig en massa saker.

imgp2578-kopia

Sen har vi ju AnnaPS kläder. Specialdesignade med inbyggda fickor för pumpen. Och jag älskar dem! Jag har några linnen, ett par trosor och en sportbh, och jag tycker allra mest om sportlinnena och sportbh:n att springa i. Pumpen ligger väldigt skyddat, och dessutom kan man använda övriga fickor till att fylla med extra kolhydrater, telefon o.s.v. Så här (klick!) ser linnet och sportbh:n ut på mig, med pumpen inne i en av fickorna.

Så här års får man ju också fundera över vad man ska klä sig i för att inte få för kallt (eller för varmt, för den delen!) när man springer ute. I vintras delade jag med mig av mina bästa klädtips vid vinterlöpning, för att undvika att man själv eller ens insulin blir för kallt.

Under ett löppass

Något av det viktigaste för en typ 1-diabetiker under ett löppass (eller under vilket träningspass som helst, för den delen) är att ha koll på blodsockret. Det är A och O att veta vilken nivå blodsockret ligger på. För mig har min CGM varit en livräddare – faktum är att jag är helt säker på att jag inte skulle ha kunnat träna så hårt som jag kan idag om jag inte hade haft min Dexcom G4, som larmar mig om för högt och lågt blodsocker dygnet runt.

imgp2498-kopia

Oberoende av om mitt blodsocker ligger på en bra nivå måste jag fylla på med energi varje halvtimme under ett löppass. Det här var en tumregel som lärdes ut på Type 1 Camp, och efter att själv ha laborerat lite har jag insett att det fungerar bäst för mig att göra exakt så. Jag får som mest energi om jag gör det, och mitt blodsocker hålls oftast som stabilast då.

Jag har med mig snabba kolhydrater på varje löppass, både som första hjälp, och som energipåfyllning. Vid långpass använder jag gel ibland, men annars är det mina favoriter russin som gäller! Torkad frukt, eller ”fruktgodis” som på bilden, är också favoriter. Ibland tillverkar jag min egen sportdryck med honung och dricker på långpass.

imgp2501-kopia

Med 81,9 gram kolhydrater per 100 gram är fruktgodis en riktig blodsockerhöjare – toppen under löppass! Eftersom jag är lite njuggt inställd till vitt socker gillar jag förstås också att de inte innehåller något tillsatt socker, även om de är väldigt söta. Inget blodsockervänligt alternativ här inte, men ibland är det precis vad som behövs för en typ 1-diabetiker!

imgp2503-kopia

Sen har vi förstås glukostabletter och druvsocker. Det är verkligen medicin för mig, och inget jag äter om jag inte måste. Bra att ha med som första hjälp, dock!

Har ni andra tränande typ 1:or några favoriter i spåret? Vad äter/dricker ni under träningspass? Tipsa gärna! 

Motionseffekten

imgp2591

Det har väl knappast undgått någon att träning är bra för hela kroppen? Det blir extra tydligt för en insulinbehandlad diabetiker, eftersom man så tydligt kan se motionseffekten på blodsockret.

Motionseffekten gör bland annat att kroppen behöver mindre insulin, och för mig håller effekten i sig ungefär två dygn efter ett träningspass. Det här innebär att jag behöver träna varannan dag för att motionseffekten ska hålla i sig, och för att jag ska kunna ha samma basalprogram inställt på pumpen hela tiden.

imgp2602-kopia

Jag använder bara ett basalprogram, som jag laborerar ganska friskt med och minskar och ökar på basalen i. Om jag inte kan träna varannan dag händer det att jag måste öka på basalen, på samma sätt som jag kan ställa in en temporär basalökning på t.ex. 10-20 % när jag är sjuk.

Motionseffekten har också den fördelen att mitt blodsocker är lättare att hantera när jag äter. Om jag har tränat hårt är blodsockret mer förlåtande, och jag kan – om jag vill – äta mer snabba kolhydrater utan att blodsockret löper amok, vilket det tyvärr annars mycket lätt gör för mig som helt saknar egen insulinproduktion.

Inför ett träningspass

Kul att det kom lite frågor till gällande träning, idag kör vi igång serien ”Att träna med typ 1”!

Först ut tänkte jag behandla hur jag förbereder mig för ett träningspass. För att underlätta för mig själv har jag på förhand bestämda dagar då jag tränar varje vecka, också de dagarna då jag tränar själv hemma. Det här är någonting som passar mig väldigt bra, både för att jag gillar att veta vad jag ska göra på förhand, och för att träningen faktiskt blir av då den är inplanerad i mitt veckoschema. Dessutom är det lättare för mig att hantera blodsockret om jag börjar förbereda mig i god tid.

Jag tränar lite olika pass i veckan: Löpning (långa eller korta intervaller och distanspass), vattengymnastik, yoga och ett pass kondition/styrka på gym. Gemensamt för de tyngre träningspassen är att jag förbereder mig på ungefär samma sätt. De dagar jag vet att jag ska träna är jag extra noga med kosten (i mitt fall äter jag extra blodsockervänligt), för att undvika ett svängigt blodsocker under hela dagen. Minst två timmar (gärna mer) före passet äter jag och tar insulin. Det här är väldigt viktigt att jag inte gör närmare inpå passet eftersom en viktig faktor är att jag inte har något (eller i alla fall väldigt lite) aktivt insulin i kroppen medan jag tränar. För mig personligen fungerar två till tre timmar innan ganska bra, men jag har hört om andra som inte kan ta bolus på upp till fyra timmar innan träning. Man får helt enkelt testa sig fram.

Basalen minskar jagungefär en timme före träning. Det här är väldigt individuellt (vi har hört det förut, va?) och det enda sättet att veta vad som fungerar för en själv är att prova. Det är ju tyvärr också lite olika från dag till dag vad som fungerar bäst och jag improviserar ofta. På Type 1 Camp var det generella rådet att börja sänka basalen två timmar före träning, men för mig blev det allt för tidigt – medan någon annan var tvungen att sänka redan fyra timmar före. Hur mycket jag minskar basalen beror på en del olika faktorer (bland annat vad blodsockret ligger på just då) och hur hårt jag ska träna. Jag minskar mer om jag ska springa ett långpass än om jag springer ett pass med snabba intervaller.

Under långpass fyller jag på med energi (snabba kolhydrater) varje halvtimme. På vattengymnastiken och gymträningen brukar jag vanligen inte behöva fylla på med kolhydrater eftersom träningen inte är lika tung, men det beror förstås på vilken nivå blodsockret ligger på. Om jag kör styrketräning varvat med konditionsträning sjunker mitt blodsocker heller inte lika mycket som det gör när jag bara konditionstränar (adrenalinet i samband med styrkeövningar kan istället faktiskt höja mitt blodsocker).

Strax före jag avslutar ett pass ställer jag tillbaka basalen till normalläge, eftersom mitt blodsocker annars har en tendens att stiga efteråt. Jag brukar också äta något (kanske en frukt) som jag kan dosera insulin till ganska snart efter passet, och sen äter jag något stadigare inom två timmar. Jag brukar vara tvungen att ta en kompensationsdos insulin för den basal jag blev utan under träningen. Om jag har kört ett långt/tungt pass minskar jag på basalen efteråt också, speciellt till natten, för att undvika att blodsockret blir för lågt.

imgp2558-kopia

Lite så här gör jag alltså för att kunna träna med ett optimalt blodsocker. Jösses, vilken process det är egentligen, inser jag nu när jag skriver ner det. Spontanitet, någon? Nehej då, inte med den här sjukdomen! Jag försöker träna med ett blodsocker mellan 6-8, men jag skulle inte direkt ställa in ett pass om blodsockret var högre. Om det är högre än 15 kan det vara skadligt att träna, så då tar jag lite insulin och försöker få ner det så jag kan genomföra mitt pass. Om det är för lågt äter jag lite extra kolhydrater före passet och väntar tills blodsockret har stigit så jag mår bättre – och sen kör jag bara!

För att gardera mig vill jag ännu en gång påpeka att det här är hur jag gör, så om du är nydiagnostiserad eller ovan vid träning ska du inte tänka att du kan kopiera mitt sätt rakt av. Jag är jätteglad om jag kan erbjuda hjälp, tips och råd, men kom ihåg att anpassa dem till just din diabetes och kanske ta hjälp av din läkare för att diskutera hur du ska kunna börja träna med diabetes typ 1 på ett säkert sätt.

Ikväll tänkte jag skriva lite mer om motionseffekten och basaldoser, så titta in igen då!

Fokus på träning

Jag har fått några frågor om träning som typ 1-diabetiker, och framöver tänkte jag i några inlägg fokusera lite mer på hur det är att träna med insulinbehandlad diabetes. Det är nämligen skitsvårt – men absolut inte omöjligt! – att träna med diabetes typ 1.

imgp2505

Vi kan börja med mina bästa råd till den som vill börja träna med typ 1. Det viktigaste rådet är att inte ge upp – lika viktigt som det är att ta reda på så mycket man bara kan om diabetes och träning innan man ger sig ut och testar. Det kan vara farligt att chansa och om man inte vet vad man gör kan riktigt allvarliga situationer uppstå, så ta alltid det säkra före det osäkra när det gäller träning, okej?

Bäst är naturligtvis alltid att diskutera träning med en diabetesläkare, men risken är stor att läkaren vet lika lite som du själv (eller ännu mindre) om hur din kropp kommer att reagera vid fysisk belastning. Min erfarenhet är tyvärr att sjukvården många gånger inte kan hjälpa en så mycket. Som en diabetiker på ett nätforum jag är med i skrev:

”Läkare är till för att förhindra nydiagnostiserade typ 1:or från att dö.”

Allt man vill göra utöver det måste man lära sig själv. Lite hårddraget, men ganska nära sanningen, tyvärr. Något av det bästa jag har gjort för min diabetes är att delta i två träningsläger, Type 1 Camp, på Selma Spa i Sunne i Värmland, tillsammans med ett gäng hårt tränande och tävlande typ 1:or på olika nivåer, och några av Sveriges bästa och mest insatta läkare på området. En fotnot i sammanhanget är att jag tycker att det är fruktansvärt orättvist att alla inte får samma möjligheter, och det är oerhört trist att hälsa och välmående mer och mer blir en klassfråga, men så ser verkligheten ut just nu, och det verkar inte som om vi går mot bättre tider på den fronten heller.

imgp2507

Om jag genom Att vara etta kan uppmuntra och inspirera någon med diabetes till att ta reda på mer om träning, och småningom själv våga börja träna hårdare, är ingen gladare än jag! Jag vet själv hur mycket träningen har betytt för mig och mitt fysiska och psykiska välbefinnande. Det är verkligen guld värt och något som borde vara alla typ 1-diabetiker förunnat.

Har du någon fråga relaterad till diabetes och träning som du vill att jag ska ta upp i kommande inlägg? Passa på att ställa den i kommentarsfältet!

Felsökare Johansson i farten

Fuling-kurvan jag hade i måndags fick mig att fundera över vad som kunde ha orsakat den. Jag vet inte hur det är med er andra med diabetes, men själv kan jag analysera varför blodsockret beter sig som det gör i evigheter, och det gjorde jag således i måndags.

Under dagen steg blodsockret alltså, och när det hade legat kring 12 flera timmar utan att gå ner trots extra bolus satte jag på en temporär basalökning. När inte heller det hjälpte tog jag lite insulin med en insulinpenna, för att se om det skulle hjälpa. Icke!

Det var tredje dagen med samma infusionsset och insulin i ampullen, och eftersom jag vanligen byter alltihop var tredje dag gjorde jag det på kvällen. Och vet ni: Blodsockret sjönk!

Felsökare Johansson kunde således konstatera att det förmodligen var insulinet och/eller infusionssetet det var fel på. När jag drog bort kanylen hade jag en liten böld där under, så det var väl förklaringen – kan man anta.

Det förklarar fortfarande inte varför blodsockret inte sjönk när jag doserade insulin med penna, men man blir inte alltid klok på den här sjukdomen. Det kan vara flera faktorer som påverkar, men den här gången tror jag i alla fall att jag hittade en av dem. Vad tror ni andra med insulinpump, är det här något ni känner till eller är jag helt ute och cyklar?

20150612_214340

Ibland känns det som att titta genom ett smutsigt filter när man ska analysera blodsockret, och i stunden kan det vara svårt att se klart på alla faktorer som eventuellt ligger bakom.