Ge inte upp. Ge aldrig upp.

imgp2648-kopia

Ibland glömmer jag nästan vilken lång väg jag har gått för att kunna träna så mycket som jag kan med min diabetes idag. Från att ha frågat min läkare om hjälp och råd, och fått svaret ”Jag rekommenderar dig inte att springa ett halvmaraton” till att ta tag i det själv och slutligen faktiskt göra det. Och till att fortsätta träna aktivt; för att jag mår så bra av det, och för att det är så roligt.

Det är många faktorer som har spelat in för att det går någorlunda bra för mig nuförtiden, och en av dem är att jag har blivit en fena på att planera och analysera min diabetes. Jag har ett antal anteckningsböcker, fyllda från pärm till pärm med anteckningar om matintag, insulindoser och motion. (Och övrigt mående, byten av infusionsset, sensorstarter etc.)

imgp2654-kopia

Jag är ganska analytiskt lagd, och tycker om att skriva, så jag det känns inte jättejobbigt att föra anteckningar. Däremot har det kanske blivit lite av en tvångshandling för mig, och nuförtiden försöker jag att kanske inte alltid skriva ner allt jag gör. (Hallå! Get a life, liksom).

imgp2656-kopia

Även om det går hyfsat bra för mig att träna med min diabetes nu, har det inte alltid gjort det. Alla dagar är heller ingen dans på rosor, och jag får fortfarande kämpa för att få till träningen blodsockermässigt vissa dagar. Då kan jag titta tillbaka i en av mina anteckningsböcker, där jag har skrivit något jag fortfarande får påminna mig om ibland när det känns som om allt går åt skogen med blodsockret och jag bara har lust att kasta in handduken:

Ge inte upp. Ge aldrig upp.

Gör inte det du heller. Ge inte upp. Ge aldrig upp.

3 reaktioner på ”Ge inte upp. Ge aldrig upp.

  1. Haha jag känner igen det där med skrivandet 🙂 Jag skriver matdagbok, anteckningar/loggar kring diabetesbesök, hba1c, träningsdagbok, vanlig dagbok och bloggen 🙂 Jag känner mig ibland tvingad men samtidigt får mig det att må bra. Kanske något kontrollbehov, vad vet jag 🙂

    Gilla

    1. Lite så är det för mig också, jag känner mig dels tvingad att skriva ner allt men dels tycker jag också att jag mår bra av det. Skönt att höra att jag inte är ensam om de här ”konstigheterna” 😉

      Gilla

  2. Pingback: Styrketräning och träningsdagbok – Att vara etta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s