Min D-dag

imgp2292

Idag är det exakt 24 år sedan den första insulinsprutan injicerades i min 9-åriga kropp. Exakt 24 år sedan jag fick min diagnos: Diabetes typ 1.

Det firar jag idag. Herregud, hon är galen, tänker kanske någon. Vad är en sjukdom att fira?! Och visst, det är en bra poäng. Men det är förstås inte sjukdomen i sig jag firar. Det är det faktum att jag fortfarande är här idag, 24 år senare, och får må så bra som jag gör nuförtiden. För det är, tvärtemot vad många tror, ingen självklarhet. 

imgp2297

I mitt första diabeteshäfte har min mamma antecknat kontaktuppgifterna till ett annat barn på min hemort, ett barn som också hade fått diabetes i ungefär samma ålder som jag. Det barnet lever inte idag. Hen dog i sviterna av sin diabetes typ 1, efter ett antal år.

Och det tänker jag på ibland. Att det kunde ha varit jag. Att det inte är någon självklarhet att det har gått så här för mig. Att jag har haft tur/änglavakt/varit lyckligt lottad.

Det firar jag idag.

13 reaktioner på ”Min D-dag

    1. Tack Hanna! ❤️ Ja, med tanke på allt man har gått igenom, och alla sjuka råd man har fått under åren, är det ju nästan ett under att man fortfarande mår så här bra 😉 Det måste vara värt att fira!

      Gilla

  1. Charlotta Haglund

    Vi firade vår dotters 1 års dag med trerätters middag och levande ljus. Tillsammans med de vänner som stöttat oss, i vått och torrt. Precis med samma grund som du har. Vi fixade det! Vi klarar det! Vi ska vara stolta över vilket bra team vi är!
    Det lustiga var bara att när vi skulle äta, glömde jag bort att Emma hade diabetes. Min lilla 10 åring säger högt och tydligt:
    – men mamma nu glömde vi ju bort min diabetes. Jag har ju inte tagit något insulin än!
    Gissa om alla skrattade runt bordet!

    Gilla

    1. Vilken härlig berättelse, tack för att du delade med dig! Jag skrattade gott åt den! Och vilket fint bevis på att sjukdomen inte behöver ta över helt, även om den alltid är närvarande ❤️

      Gilla

  2. Grattis Maria! ❤ Jag brukar också fira för mig själv. Människor i min omgivning förstår inte vad det är att fira, men jag tycker vi får fira att vi lever. 🙂

    Gilla

  3. Pingback: Mer om D-dagen – Att vara etta

  4. Pingback: 25 år med diabetes typ 1 – Att vara etta

  5. Pingback: Årsdag på årsdag – Att vara etta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s