En björntjänst

Jag gjorde mig själv en otrolig björntjänst som barn och ungdom (och ung vuxen också, för den delen) när jag inte berättade för nya bekantskaper att jag har diabetes. Att jag inte var öppen med min sjukdom har jag fått äta upp många gånger i vuxen ålder.

Jag var dum nog att inte berätta för Patric att jag har diabetes när vi träffades första gången då jag var 18 år. Jag bagatelliserade, dolde och förminskade min sjukdom i så lång tid att det till slut blev svårt att låta sjukdomen ta den roll den faktiskt har – och måste få ha – i mitt liv.

Mitt val att dölja min sjukdom har påverkat vårt förhållande mycket. Det har varit svårt att gå från att diabetes typ 1 ”inte finns”, till att sjukdomen i högsta grad är synlig och påverkar inte bara mig, utan också honom och vårt liv tillsammans – för det gör den, oundvikligen.

Vad jag vill säga med det här är: Gör inte samma misstag som jag har gjort. Du gör dig själv en björntjänst genom att dölja din diabetes typ 1. Våga vara öppen, även om det är svårt. I slutändan blir det bara svårare om du inte är det.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Patric visste inte om det i början, men han fick både mig och min diabetes. När det här fotot togs, för drygt fyra år sedan, hade jag äntligen kommit till det stadiet att jag var öppen med min sjukdom. 

3 reaktioner på ”En björntjänst

  1. Mia

    Som du kamske vet har jag inte länge varit etta men jag bestämde att jag är så öppen om det. Jobbar som närvårdare på ett dagis o förra veckan frågade ett barn varför jag har mitt lilla häfte ( där det finns kolhydrater o mängd) med mej då vi äter. Lovade att ta upp det med gruppen vid nåt tillfälle, o idag frågade andra barb också samma. Berättade så gott man kan åt 4-5 åringar o nu ska jag fara till bibban o låna nån bok för barn som berättar om diabetes. De lär ju dem o även mej själv massor. Men kan förstå att det är tungt då man är mycket ung, o hur man ska handskas med det! Kram!

    Gilla

    1. Det låter som om du har en bra strategi, om jag skulle få diabetes idag tror och hoppas jag att jag skulle göra på samma sätt som du! Lycka till med att informera barnen och övriga i din närhet, jag är säker på att det lönar sig på lång sikt, och tänk vilken tur barnen har som får veta så mycket ifall någon i deras närhet eller de själva någon gång skulle ha oturen att drabbas ❤ Kram tillbaka och sköt om dig!

      Gilla

  2. Pingback: Att välja diabetes – Att vara etta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s