Mot nya mål

IMGP1522 - kopia

– Jag rekommenderar dig inte att springa ett halvmaraton.

Det var min läkares ord, när jag bad henne om hjälp med hur jag skulle göra med min diabetes för att klara av att springa längre distanser än 10 kilometer. Till all lycka hade jag redan läst på själv och visste att det inte alls är omöjligt trots typ 1-diabetes, så jag tänkte mest ”Jaha du! Om du inte kan hjälpa mig, får jag väl göra det själv!”.

Jag sprang mitt första halvmaraton i oktober 2015. Innan dess hade jag läst på ännu mer, testat mig fram genom försök och misstag, deltagit i ett träningsläger för typ 1-diabetiker i Sunne, Värmland, och avverkat en hel del blod, svett och tårar (bokstavligen!) för att kunna ställa mig på startlinjen till mitt första 21,1 kilometerslopp.

Det var tungt. Både resan dit och själva loppet. Både fysiskt och psykiskt. Inte minst var det tungt att lära sig hur just min diabetes fungerar vid hård träning, för att ha en chans att hålla blodsockret på en ofarlig nivå och undvika såväl livsfarliga hypoglykemier som hyperglykemier. Diabetes typ 1 är en ständig balansgång, och det blir extra tydligt hur nära de farliga gränserna man rör sig när man utsätter sig för hård fysisk ansträngning. Diabetes typ 1 är ingenting att leka med, men sjukdomen är heller ingen orsak till att ge upp och undvika utmaningar.

I höst är planen att jag ska springa mitt andra halvmaraton. Jag har valt att göra det på senhösten, eftersom jag är så känslig för värme. Det kommer att bli tungt. Jag förväntar mig inget annat. Det kommer att bli en hård blodsockerkamp, som alltid när jag springer lopp. Men förmodligen kommer det att vara värt det. Inte minst för att ingen, inte en läkare, inte min diabetes, ska stoppa mig från att göra sånt jag vill göra. Lägga hinder i min väg – visst. Bromsa mig på vägen – visst. Men stoppa mig? Inte en chans!

IMGP1509 - kopia

7 reaktioner på ”Mot nya mål

  1. Åh vad den kommentaren känns igen 😦 2005 när jag fick typ 1 diabetes var det ganska ovanligt med typ 1 diabetiker som tränade ”extra mycket” eller/och gjorde längre lopp/tävlingar (kändes det som i alla fall!) för ingen sköterska/läkare kunde ge mig råd eller nånting om hur jag skulle göra med loppen jag ville springa, till slut blev jag skickad till Peter Adolfsson som var väldigt engagerad i träning med typ 1. Av han fick jag bra tips och kunde sen testa mig fram själv. Vi har ju väldigt olika kroppar och diabetes :/

    Men visst är det sån härlig känsla att gå i mål och verkligen känna att man klarade det både rent fysiskt och med diabetesen! 🙂 Man växer mycket! 🙂
    Kram och lycka till med träningen, vilket halvmarathon ska du springa i höst?

    Gilla

    1. Vad himla trist att höra att andra har samma erfarenheter! Men fint att du ändå inte gav upp, och fick hjälp till sist! Peter är verkligen toppen, jag träffade ju honom på Selma spa och fick bra tips av honom och Stig och Johan där 😊

      Jag kommer att springa samma lopp som ifjol, det var ett relativt litet lopp (eller nåja, ca 600 deltagare) med tre distanser: tio kilometer, halvmara och helmara. Sträckan var ganska lättlöpt, inte mycket backar och sånt, och så springer man två varv på drygt tio kilometer per varv. Loppet heter Kaarinan syysmaraton, jag kan rekommendera det om du kommer över till Finland och vill springa ett lopp! 😉 Kram och tack för kommentaren och peppen! 😊

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s