Plan Ö

Jag har tidigare skrivit om hur jag i mycket som gäller min diabetes måste ha en plan A, B, C och D och så vidare. Under Blodomloppet fick jag ta till plan Ö, eller med andra ord improvisera.

Som jag redan har berättat gick Blodomloppet väldigt bra för mig blodsockermässigt. Mitt blodsocker låg stabilt mellan 7-10 hela eftermiddagen och kvällen, men under själva loppet hade det kunnat gå åt pipsvängen. Så här:

Jag hade bestämt mig för att kolla sensorkurvan på pumpen efter ungefär 5 km. Planenligt halade jag fram pumpen ur min AnnaPS-sportbh – och möttes av texten ANT på displayen! Ingen kontakt! Ingen aning om vad mitt blodsocker ligger på just nu! Shit!

Dags för plan Ö: gå på känsla. Mitt blodsocker borde rimligtvis ligga på en viss nivå, det borde rimligtvis vara dags att tanka energi, som jag hade tänkt göra efter halva sträckan. Alltså gjorde jag det. Jag tankade med ett gäng russin (mina favoriter!), och sprang vidare. Hellre ett lite för högt blodsocker, än ett för lågt.

Strax efter det larmade pumpen – det var sensorn som hade fått upp kontakten igen, och mitt blodsocker höll på att stiga. Jag tog en pytteliten dos insulin, och vid målgång hade jag ett blodsocker på 9, enligt sensorn. Yes! 

Tummenupp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s