Insulin, ett livsnödvändigt hormon. Det vet alla. (Och de som inte vet det, bör genast lära sig.)

Som typ 1-diabetiker sedan 23 år tillbaka har jag ingen egen insulinproduktion. Det här innebär att jag måste tillföra insulin genom injektioner, eller som i mitt fall just nu: genom en kanyl, som är kopplad till min insulinpump.

Och vet ni vad? Det luktar vedervärdigt, insulinet. Jag kan inte riktigt beskriva lukten, för den påminner inte om någonting annat jag känner till. Det luktar ganska starkt, och väldigt konstgjort. Jag har hört om andra med diabetes typ 1 som har märkt att infusionssetet till pumpen läcker på grund av att de har känt lukten av insulinet.

Det här faller kanske inom kategorin ”Inte-jätteviktig-fakta-om-diabetes”. Men nu vet ni det, ni också. Insulin luktar.