Utrustning vid löpning med diabetes

”Vad ska jag ta på mig när jag ska ut och springa vintertid? Hur ska jag få med allt jag behöver för min diabetes?”

De frågorna fick jag förra veckan, när Motionera med diabetes drog igång. Det är bra frågor, eftersom vi som har diabetes behöver tänka på så mycket mer än att bara klä oss funktionellt. Själv är jag dessutom av den åsikten att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Om jag har bestämt mig för att springa en dag är det inte mycket som stoppar mig, speciellt inte vädret!

Här kommer mina bästa tips på utrustning vid löpning med diabetes vintertid:

Kläder1

Den här årstiden gäller det att klä sig i lager på lager. Börja med ett tekniskt underställ, eller ett underställ i merinoull. Det är både värmande och svettabsorberande. Mitt är, som ni ser på bilden ovan, ganska välanvänt.

Kläder2

När det är kallt ute gillar jag att ha mitt AnnaPS-linne ovanpå understället. AnnaPS-linnet har fickor där man kan förvara insulinpumpen, men också blodsockermätare och extra kolhydrater, som är jätteviktigt för typ 1-diabetiker att ha med under löppass. Kom också ihåg att ha en bra och stödjande BH när du springer (förutsatt att du är kvinna och har bröst, ska jag kanske tillägga).

Kläder3

Jag använder ofta kompressionsstrumpor när jag springer. Det är inget måste, men kan vara skönt, speciellt eftersom benen och fötterna är känsligare för oss med diabetes. Halsduk/buff i merinoull och vindtäta handskar. Mössa i egen design (Original M Design) har jag ofta – jag gillar att det syns att jag har diabetes när jag springer. Diabetiker är inte per definition lata soffliggare!

Kläder4

Om det är riktigt kallt kan ett mellanlager, till exempel i fleece, vara skönt. Vid varmare temperaturer kan man skippa det. På tal om värme så är det viktigt att förvara insulinpumpen nära kroppen, så insulinet inte tar skada om det är kallt ute.

Kläder5

Vindtäta ytterplagg är bra som yttersta lager. Man måste inte ha löpartights för att springa, det räcker gott med ett par vindtäta byxor (lätt fodrade eller inte), även om många tycker att det är skönt med tights eftersom de ger större rörelsefrihet och dessutom håller in kroppen lite. Vindtäta, fodrade tights är också supersköna och jag har faktiskt blivit en trikånisse själv, efter att ha insett att det är både bekvämt och praktiskt med tights.

Kläder6

Om det är riktigt kallt ute tycker jag man kan dra på sig en softshelljacka tills man har fått upp värmen. Det samma gäller om det regnar, snöar eller blåser hårt, då är de enbart vindtäta löparjackorna kanske inte helt optimala.  Det gäller att prova sig fram, och om man klär sig enligt ”lager på lager-principen” kan man lätt skala av det översta lagret om det blir för varmt.

Kläder7

Glöm inte reflex om du springer i mörkret! En magväska brukar också vara standardutrustning för mig när jag springer. I en sådan får man lätt ner ett gäng extra kolhydrater och en telefon. Första hjälpen för diabetiker, helt enkelt!

Kläder0

Det allra viktigaste vid löpning är bra skor. Det gäller för alla, men speciellt för diabetiker, som ligger i riskzonen för neuropati. Min personliga åsikt är att man egentligen kan springa i vilka kläder som helst, bara man har ett par vettiga skor.

IMGP9532 - kopia (2)

Så här såg jag ut igår, när jag sprang i snöblandat regn och slask. Tightsen är fodrade och vindtäta, och fungerar jättebra i precis sånt här väder. Hörlurarna och bra musik är ett måste för mig, annars blir det så tråkigt att springa ensam, tycker jag.

Så, upp och hoppa och ut och spring nu! Det finns inget dåligt väder…

Varva ner

Mitt blodsocker gillar inte stress. När stresshormonerna härjar i kroppen höjs blodsockernivån automatiskt några snäpp, och är nästan omöjlig att få ner. Därför brukar jag försöka varva ner – så gott det går – så ofta jag kan när jag är extra stressad.

Yoga, meditation, handarbete, läsning, hundpromenader, pyssel. Allt sånt är (oftast) lugnande för mig, och därmed bra för mitt helhetsmående när jag är uppe i varv.

IMGP8698 - kopia

Ifjol fick jag en målarbok för vuxna till julklapp, ni vet de där böckerna som är så populära nu? Perfekt! När jag inte ritar Diabetes-Doris kan jag måla i målarboken och varva ner på samma gång.

Man kan nästan sträcka sig så långt som till att säga att det är blodsockervänligt att koppla av och varva ner, eller vad säger ni andra med diabetes?

Den där Maria

Nu när några nya läsare har hittat hit via ÅU kanske det är på sin plats att jag berättar lite mer om vem jag egentligen är. Jag heter alltså Maria, kallas Ia på jobbet (eftersom det fanns fyra andra Marior när jag började där) och arbetar som utbildningsplanerare vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia (CLL). Jag är också redaktör för CLL:s nyhetsbrev och har genom åren varit lärare på en del kurser i folkloristik vid Åbo Akademi, eftersom jag är filosofie magister i folkloristik i grunden.

Jag bor på landet i skärgårdsstaden Pargas med en hund (Ebba), en katt (Nisse) och en särbo (Patric). Jag är 32 år gammal och insjuknade i diabetes typ 1 som 9-åring. Diagnosen kom att förändra mitt liv, men idag försöker jag fokusera på de positiva sidor man trots allt kan välja att se i en livslång, kronisk sjukdom.

Sedan årsskiftet sitter jag med i styrelsen för Diabetesföreningen i Åboland och under våren är jag med och drar projektet Motionera med diabetes, med målet att springa Naisten kuntovitonen i Åbo 21 maj 2016. Själv har jag alltid varit aktiv, men kunde börja satsa mer på att träna hårdare efter att jag fick insulinpump och CGM i april 2014. Efter det vågade jag mig på ett halvmaraton, som jag genomförde med ett leende på läpparna hösten 2015.

Jag strävar efter att inte låta min diabetes hindra mig från att göra det jag vill i livet, men blodsockerkampen är ständig och det är både upp- och nedgångar i livet med typ 1-diabetes.

image
Foto: Maija Arosuo

Den här bloggen driver jag som privatperson och typ 1-diabetiker. Allt jag skriver är utgående från mina egna erfarenheter, det här är diabetes typ 1 ur mitt perspektiv. Avsikten med bloggen är att nå ut till så många som möjligt om hur det kan vara att leva med diabetes typ 1, den osynliga sjukdomen som så många vet så lite om.

Välkomna hit, allihop!

Springa för diabetes

IMGP9431 - kopia

Så var Motionsprojektet äntligen igång! Ganska många var på plats igår, och ännu fler tränar på distans, eftersom de inte bor här i närheten. På loppet sammanstrålar vi alla och springer för diabetes. Jätteroligt, tycker jag!

Min egen löpning stampar tyvärr på stället lite grann just nu, eftersom jag har känt av mitt löparknä igen. Igår provade jag därför ut ett par nya löparskor, ifall det skulle vara så att smärtan har något att göra med felaktiga skor. Jag hoppas nästan det.

IMGP9415 - kopia

Jag känner mig som i filmen Harry Potter och de vises sten, när Harry får sin första flygande kvast – sista skriket på marknaden – och Ron utbrister: ”Wow! It’s the new Nimbus 2000!”.

Wow! Jag har ett par nya Asics Nimbus Gel 18!

Ikväll – motionera med diabetes

IMGP9325 - kopia

Ikväll är det äntligen dags att kicka igång Diabetesföreningen i Åbolands motionsprojekt, Motionera med diabetes. Vi börjar med en introduktion till projektet, och sedan ska jag berätta lite om mina erfarenheter av att träna med diabetes, och presentera träningsprogrammet.

Jättespännande! Och naturligtvis märker jag det på blodsockret, som envisas med att reagera på allt som gör att det pirrar lite extra i magen. Jaja. Det är som det är.

Hur det började

Klänningen

Det började med en klänning, pinsamt nog. Mitt springande, alltså. Jag önskar att jag kunde säga att jag började springa för att jag ville bli starkare, må bättre, utmana mig själv fysiskt, men nej.

Sanningen är att jag började springa på grund av en klänning.

Sommaren 2012 skulle min bästa vän gifta sig, och jag fick äran att vara brudtärna. Och som så många andra, köpte jag en klänning som inte satt riktigt som den skulle. Lite tajtare behövde jag nog bli i kroppen, för att klänningen skulle komma till sin rätt. Då fick jag den goda idén att jag skulle börja springa lite, som komplement till resten av min träning.

Sagt och gjort. Jag läste på om löpning och diabetes typ 1, frågade runt lite, och satte sedan igång. Först kort och långsamt, sedan allt längre och längre (och kanske lite, lite snabbare, även om jag aldrig har blivit någon speciellt snabb löpare). Och plötsligt, innan jag visste ordet av, var jag fast. Det här är ju roligt! Löpning är ju skitskoj! Bröllopet kom och gick (och var jättevackert och lyckat) och jag fortsatte springa. Längre och längre, mer och mer.

Imorgon startar motionsprojektet Motionera med diabetes i Pargas, som jag är med och drar. Kanske funderar du på att komma med? Kanske bor du inte alls här i närheten, men har funderat på att börja springa själv? Du kanske vill komma i bättre form, må bättre, bli starkare och friskare, eller som jag för några år sedan: komma i en klänning. Oberoende av vilken orsak du har till att börja springa – gör det! Kanske fastnar du, kanske inte, men i vilket fall som helst kommer du att må bättre av att röra på dig mer, alldeles oavsett om du har diabetes eller inte. Det kan jag nästan lova dig.