Svar på frågorna

I fredags hade jag en frågestund, där ni fick fråga vad ni ville. Här kommer nu mina svar på frågorna! Här vill jag också passa på att påminna om att jag svarar som privatperson och typ 1-diabetiker, ur mitt eget perspektiv. Okej? Då kör vi!

Hur känns det i kroppen då blodsockervärdet blir för högt?

För mig varierar det. Ibland känner jag av ett högt värde redan kring 9-10, medan jag andra gånger kan bli förvånad över att mätaren visar 18, eftersom jag inte har känt av det alls. Jag har haft så höga värden att mätaren visat HI, och mitt högst uppmätta värde på min egen mätare var någonting på 30. Vid höga blodsockervärden är jag riktigt, riktigt törstig, och kan dricka hur mycket som helst utan att det hjälper. Väldigt trött, torr i munnen, kissnödig, lättretlig, irriterad, trögtänkt, lite uttorkad i både kropp och själ. Ungefär så.

Vad är din värsta rädsla när det gäller diabetes?

Jag har egentligen två likvärdiga rädslor nuförtiden. Dels är jag rädd för att hamna i en hypoglykemi som jag inte kan ta mig ur själv, dels är jag otroligt rädd för följdsjukdomar. Ju äldre jag har blivit, desto större har rädslan för följdsjukdomarna blivit. Det är skrämmande läsning att kolla statistiken för följdsjukdomar kopplade till diabetes typ 1, men jag försöker tänka att jag gör mitt bästa och tar de problemen när/om de kommer.

Har du något mål, när det gäller din diabetes?

Mest att försöka leva ett så gott liv som möjligt, och att inte låta min diabetes hindra mig från att göra det jag vill i livet. Jag vill hålla mitt HbA1c under en viss gräns, men försöker att inte vara för hård mot mig själv om jag inte lyckas (det är en verklig utmaning för mig: både att lyckas med det, och att inte vara för hård mot mig själv).

Är typ1-diabetes ”farligare” för patienten än typ2? Är typ2 lättare att kontrollera?

Skillanden mellan typ 1 och typ 2 är att typ 1:or inte har någon egen insulinproduktion alls, medan typ 2:or har nedsatt insulineffekt (insulinresistens) eller störd insulininsöndring. Det här innebär att typ 2:or kan klara sig med kost-, motions- och tablettbehandling, och med den behandlingen är typ 2 mycket lättare att kontrollera. En typ 2:a kan dock också, vanligen efter ett antal år med diabetes, behandlas med insulin, och med insulinbehandling är sjukdomarna i stort sett lika farliga (d.v.s. samma risker för t.ex. hypoglykemi finns). Dock har typ 1:or som sagt ingen egen insulinproduktion, och det ökar dessutom risken för hyperglykemi (högt blodsocker) och ketoacidos, som inte finns på samma sätt hos typ 2:or med viss egen produktion.

I insjukningsskedet är typ 1 farligare på så sätt att processen går fortare. När kroppen slutar producera insulin uppstår en livsfarlig situation, som kräver behandling fort, annars dör patienten. Vid typ 2 går processen långsamt, man kan gå omkring flera år med typ 2 utan att veta om det, eftersom kroppens egen insulinproduktion aldrig avtar helt.

Så mitt svar blir att ja, typ 1-diabetes är generellt mycket farligare för patienten, men det kan vara individuellt och variera från fall till fall. Kolla gärna Finska diabetesförbundets sidor för mer information om de båda sjukdomarna (även på svenska).

Tror du att det kommer att komma ett botemedel för diabetes typ 1?

Ja! Det vill jag verkligen tro, och det hoppas jag innerligt att det gör. Om jag själv får vara med om det vet jag inte, men det skulle vara helt underbart (och sjukt overkligt!) att en dag kunna säga jag hade diabetes.

Vad skulle du göra om du inte hade diabetes?

I stort sett det jag redan gör, tror jag. Men skillnaden skulle förmodligen vara enorm. Inget planerande, inget analyserande, ingen plan A, plan B och plan C. Mer spontanitet. Mindre rädsla. Rent konkret skulle jag förmodligen resa mer, utan att behöva fundera över hur sjukvården ser ut dit jag reser. Kanske någon riktig ödemarksvandringsresa, det skulle vara härligt! Att inte ha diabetes skulle innebära frihet för mig. Frihet att göra vad jag vill, när jag vill, utan att behöva ta hänsyn till en sjukdom hela tiden.

Finns det något du tycker är det ”bästa” med diabetes? Kanske störig fråga… 😉 men min egen är ju att det är jag som har kontrollen och kan ändå påverka (givetvis under vissa förutsättningar).

Jag tycker absolut inte att frågan är störig, faktum är att jag har svarat på den lite grann i det här inlägget! Utöver det tycker jag också att min diabetes har gett mig en bättre insikt i hur kroppen fungerar, och en större medvetenhet om hur allt vi stoppar i oss och allt vi gör påverkar oss. En av de bästa sakerna med min diabetes är också just det, att jag är mer medveten och kan göra medvetna val, som i slutändan påverkar mitt mående. Inte så att jag väljer hur jag mår, för riktigt så enkelt är det inte, men så att jag åtminstone kan påverka det, precis som du också skriver.

En reaktion på ”Svar på frågorna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s