Semester

IMGP8189 - kopia

Det skulle vara så skönt att kunna ta semester någongång. Att kunna stiga upp när man vill, äta när man vill, träna när man vill, göra vad man vill när man vill, utan att behöva fundera på blodsockret. Men det fungerar inte så. Inte när man har diabetes typ 1. För det mesta känns det okej för mig, jag har lärt mig leva med det, men ibland skulle det vara så skönt att få ledigt, bara ett litet, litet tag. När alla julklappar är öppnade för länge sen, maten är uppäten och de slappa mellandagarna tar vid, då skulle det vara så skönt att kunna släppa alla måsten och bara ta det lugnt. Men inte här. Här ska blodsocker mätas, sensorer kalibreras, infusionsset bytas och, inte minst, blodsockerkampen utkämpas. Varje dag. Tjugofyra timmar om dygnet. Ingen semester. Aldrig. Någonsin.

5 reaktioner på ”Semester

  1. Usch ja 😦 Så himla deppigt att man aldrig kan släppa det helt 😦 Bara åka iväg och hitta på saker utan att ha med denna ständiga packning. Att som du säger bara vara och inte tänka på vilken siffra blodsockret ligger på nu, vad det har legat på och hur det kommer ligga framöver. Om man behöver byta ampull osv osv.. Så skönt det hade vart och få slippa allt tänk och meck!

    Liked by 1 person

    1. Ja, jag tycker faktiskt att det är det värsta ibland, att man aldrig kan släppa någonting med diabetesen utan måste ha den med sig hela tiden. 😦 Ingen semester, det kan ju inte ens vara lagligt, vart ska man vända sig med klagomål 😉

      Gilla

  2. Pingback: Sommarlov – Att vara etta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s