Inte bara sjuk

Ibland kommer jag in i perioder när jag vill låta min diabetes ta så lite plats som möjligt. Inte så att jag inte tar hand om mig, men så att jag ger den så lite tankekraft som möjligt, utifrån den sjukdom den är.

Det är nämligen så, att min diabetes oftast inte känns som en sjukdom för mig i vardagen. Jag kollar blodsockerkurvan, tar insulin och beräknar doser i stort sett dygnet runt, men i mitt vardagsliv fokuserar jag inte på att det är en sjukdom, diabetes typ 1, jag hanterar. Det är mitt liv och min hälsa jag handskas med.

Då blir det ibland lite kontraproduktivt att ha en blogg som på sätt och vis utgår ifrån sjukdomen. Det är liksom lite svårt att komma ifrån sjukdomstänket i en blogg som handlar om diabetes. Och ibland vill man bara fokusera på något annat än det ”sjuka” i en sjukdom.

Det kanske låter knäppt och virrigt, jag vet inte. Mina tankar är lite ostrukturerade gällande det här, känner jag. Eller så kanske ni andra med diabetes känner igen er? Ibland känner man sig sjuk, men ibland är man mindre sjuk, och man är definitivt inte bara sjuk.

Bukett

Inget inlägg utan en bild, även om den är hur malplacerad som helst. Den här buketten band jag i somras, när jag övade mig inför att göra min brudbukett. Hur den slutliga buketten blev kan den som vill beskåda bland annat här.

Det gula guldet

I helgen som gått har vi varit och plockat svamp. Det är ett dåligt svampår här i trakten i år, så bilden är från ifjol, men vi har fått ihop till några små kantarellsåser i alla fall. Kantarellsås är min favoriträtt, och har varit det sen jag var liten och fick följa med min mormor i svampskogen och lära mig alla hennes hemliga svampställen.

Kantareller

Ett tag försökte jag tillreda det gula guldet till sås utan vetemjöl (som jag annars undviker) men jag hittade inget mjöl som resulterade i en lika god svampsås som vetemjölet, och det kändes bara som om jag förstörde de dyrbara svamparna med mina mjölexperiment.

Därför tar jag en liten matsked eller två när jag lagar såsen, och äter med gott samvete. Jag har blivit ganska bra på att dosera insulin till svampsås – övning ger ju som bekant färdighet, och jag har minsann övat mig på att äta kantareller genom åren! Utöver mjölet finns det dessutom ingenting som inte skulle vara blodsockervänligt med kantarellsåsen.

Kantarellsås

Givetvis använder jag vanligt smör och fet grädde till såsen, precis som mormor brukade göra!

YpsoPump vol. X

Nu har jag hunnit ha den nyaste versionen av YpsoPump ett tag, och kan uttala mig lite om vad som är nytt i jämförelse med den förra, som jag hann ha nästan hela tre veckor (haha!).

YpsoPump ny

Den största – och kanske enda – skillnaden är att man kan ställa in maxdoser för både bolus och basal, vilket man inte kunde i den gamla. Det är säkert jättebra så man inte doserar för mycket insulin i misstag, men jag hade ju hoppats på att kvittering av temporär basal skulle vara något de hade tagit bort i den nya modellen. Det var det inte, MEN det lär komma i nästa version.

Hipp hipp, hurra! Jag kan knappt vänta!

Melon till efterrätt

Melon egenodlad

Så kom dagen när det var dags att plocka in den första melonen från landet. Den hade vuxit ytterligare lite till, och var nästan lika stor som en liten melon i affären.

Gul melon

Inuti såg den inte precis ut som en köpt melon, men smaken var inte alls illa. Kanske något sötare än de vattenmeloner jag har ätit förut, men jag märkte ingen större skillnad på blodsockret.

Gula meloner

Melon innehåller inte så mycket kolhydrater (ca 8 gram/100 gram) men det är snabba kolhydrater. GI-värdet är högt i melon, vilket innebär att det passar mig bäst att äta melon i samband med något, t.ex. en måltid med en del fett i. Då blir blodsockerhöjningen – förhoppningsvis – inte så kraftig.

Stress, oro och hormoner

Om det är något som är jobbigt för blodsockret så är det stress, oro och hormoner. De två förstnämnda påverkar ju de senare, så att hormoner man inte ens vet namnet på lever rövare i kroppen.

Stress och oro är också något av det svåraste att hantera blodsockermässigt, tycker jag. Det är besvärligt att dosera insulin till känslostämningar överlag, och många gånger går det bara att försöka korrigera i efterhand.

Just nu verkar jag vara inne i en period där hormoner påverkar min stressnivå och oro – eller om det är oron som påverkar hormonerna, jag vet inte riktigt. Oavsett är det en sjukt jobbig fas att vara inne i, när blodsockret hoppar hit och dit (främst upp!) på grund av faktorer som jag har svårt att påverka. Det blir en ond cirkel: ett högt blodsocker gör mig ännu oroligare, vilket i sin tur höjer blodsockret ännu mer.

Som exempel kan jag nämna att mitt blodsocker steg från 6 till 9 när jag gifte mig. Alldeles utan annan anledning än nervositet (och detta trots att det var en positiv ”stress”!). Kanske ännu mer ”komiskt” är att mitt blodsocker steg till 12 när jag var på sjukhuset och fick min YpsoPump.

Vigsel

Jag var med andra ord – om man ska tro mitt blodsocker – mer nervös inför pumpbytet än för att stå framför prästen i kyrkan. Lite logiskt på sätt och vis, ändå.

Första hjälp med Wellion

Inlägget presenteras i samarbete med Wellion

Häromkvällen var jag med om någonting riktigt otäckt. Jag smakade på ett nytt bröd – ett hembakt rågbröd, jättemumsigt! – och lyckades dosera totalfel mängd insulin, eftersom jag bara kunde uppskatta kolhydratmängden. Blodsockret steg och steg, och jag korrigerade med mer insulin. Allt för mycket insulin, visade det sig. Inom kort kände jag hur blodsockret fullkomligt rasade, och det är en alldeles fruktansvärd känsla. Verkligen dödsångest!

Oavsett hur väl man försöker sköta sig som typ 1-diabetiker kan sådana ”nära ögat”-situationer inträffa. Det kan vara i samband med motion, vid infektion och sjukdom, eller vid intag av mat man inte vet näringsinnehållet på. Det är en del av vardagen för en typ 1:a. Då behövs första hjälp. Vid akut lågt blodsocker behövs något som höjer kurvan snabbt.

Glucobooster

Själv har jag länge använt mig av Glucobooster som nödlösning vid riktigt allvarliga hypoglykemier. Det är inte ofta jag behöver trycka i mig en tub, vilket har lett till att de oftast hinner passera bäst före-datumet med råge innan jag slänger dem. Likväl behöver jag alltid ha dem med mig, ifall de skulle behövas.

Wellion shot

Den Glucobooster jag hade i väskan för tillfället hade gått ut för ett bra tag sen, men det gör ingenting för nu har jag istället en laddning Wellion-shots som första hjälp. Shotsen består av invertsockersirap som innehåller sackaros, glukos och fruktos. Det i kombination höjer blodsockret med raketfart, och ibland är det precis vad som behövs för en insulinbehandlad diabetiker!

Wellion shot gold

Shotsen innehåller 90 gram snabba kolhydrater per 100 gram, och man kan få tuberna i två olika storlekar. En liten tub Wellion 1Shot innehåller 12-15 gram kolhydrater och en stor Wellion Gold innehåller ca 40 gram. Tuberna är lätta att öppna och återförsluta, om man inte behöver en hel förpackning på en gång. I sortimentet finns också Wellion Orange portionspåsar med 10-15 gram kolhydrater i varje. Dem kan jag tänka mig att fungerar jättebra vid motion, eftersom de är så platta och smidiga att bära med sig, till exempel när man springer.

Wellion Frigo

Utöver något som höjer blodsockret snabbt behöver en typ 1-diabetiker förstås alltid ha tillgång till fungerande insulin. Jag har tidigare skrivit om mina FRIO-fodral, som jag använder för att förvara mitt insulin i vid varma temperaturer. Wellion har också en variant av kylpåse, Wellion FRIGO, som fungerar enligt samma princip. Påsarna aktiveras med kallt vatten, så man behöver varken ha tillgång till elektricitet eller frys för att använda dem. Helt perfekt när det är varmt ute, tycker jag! Jag hoppas verkligen inte på en lika varm sommar som den föregående nästa år, men ifall de varma temperaturerna är här för att stanna är jag i alla fall förberedd med en ny, fräsch kylpåse.

Inlägget presenterades i samarbete med Wellion, men alla åsikter och tankar som framförts är mina egna. Mejla mig på attvaraetta@gmail.com om du är intresserad av ett samarbete. 

 

Dubbelt upp med pumpar

Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag så snart skulle få en ny insulinpump igen. Men det är precis vad jag har gjort: Nu har jag en (ännu) ny(are) YpsoPump!

YpsoPumpar

Anledningen är egentligen ganska enkel. Det fanns en ännu nyare version av pumpen, som sjukhuset vill att jag ska testa. Det var därför jag var tvungen att ta mig till endokrinologiska avdelningen i måndags. Vissa funktioner lär vara förändrade i den här pumpen, och jag håller tummarna för att en av dem är att man slipper kvittera basaländringar!

Jag väntar med att starta den nya pumpen tills insulinet är slut i den gamla (sjukt att säga ”gamla” om en pump man har använt några veckor), så jag får återkomma till vad som är nytt i den här versionen.