På Astrids och Fredericks födelsedag

En av mina favoritförfattare, Astrid Lindgren, skulle ha fyllt 111 år idag. Men dagens datum står också för något annat, något som en diabetesbloggare nog bör uppmärksamma. Det är givetvis Världsdiabetesdagen jag talar om. Den är ju idag! Tjohej och tjohå!

Anledningen till att dagen firas just idag är att även någon annan än Astrid föddes då. Frederick G. Banting firade också sin födelsedag den 14 november, och han är ju som vi alla vet den som ansågs ha ”uppfunnit” insulinet. (Det tvistas lite om vem som egentligen var först, och vem som borde få ta åt sig äran, men Banting var i alla fall en av pionjärerna).

Världsdiabetesdagen 2018

Hur ska jag uppmärksamma dagen, då? Jag inledde firandet med att medverka i en direktsänd intervju på radion som jag kan länka till om YLE lägger upp ett klipp (men jag vet inte om de gör det eftersom det var en live-sändning). På kvällen ska jag träffa ett gäng Sockertoppar över en middag på restaurang, och sen sänds ju Diabetesgalan på Sveriges TV3 och Viafree. Idel festligt program, med andra ord!

Gör du något speciellt på Världsdiabetesdagen?

 

Årsdag på årsdag

Det trillar in en massa diabeteserelaterade årsdagar för min del i oktober och november. 28 oktober är min D-dag och idag, den 12 november, är dagen jag startade mitt Att vara etta-konto på WordPress. Den 13 november skrev jag mitt första blogginlägg, ”Jag har diabetes”. Det blir exakt tre år sedan imorgon.

Kladdkaka diabetes

Allt detta har kanske inte direkt uppmärksammats på något hejdundrande sätt, men i söndags firade vi min pappa på farsdag. Då hade jag bakat blodsockervänlig kladdkaka i muffinsformar. Receptet jag lade ut är fortfarande ett av mina mest välbesökta inlägg på bloggen, och det förstår jag verkligen eftersom kladdkakan – utöver att vara väldigt blodsockervänlig – också är förvånande god. Testa själv vid tillfälle!

Kladdkaka

Ovanpå är det vispad grädde och granatäppelkärnor. Det uppskattades även av min pappa, som fick diabetes typ 2 ett tiotal år efter att min typ 1-diabetes bröt ut. Han behandlas med insulin (NovoRapid och Levemir) sedan många år tillbaka och när jag jämför våra sjukdomar är de väldigt snarlika. Det skulle vara otroligt intressant att veta var i den nya klassificeringsskalan för diabetes han placerar sig. En – högst ovetenskaplig – gissning från min sida är att det åtminstone inte skulle vara i kategorierna SIRD, MOD eller MARD…

Grovt nötbröd

Nej, hörni. Det var bara att ta skeden i vacker hand, och inse att det inte finns någon genväg till goda blodsockervänliga bröd. Själv är bäste dräng och så vidare. Bara att ställa sig och baka sitt eget bröd!

Grovt nötbröd i Kenwood

Kenwooden kom i användning igen, och man kan ju säga som så att det inte har beretts bröd med den på ett bra tag i det här köket. (Visserligen behövde jag bara mixerdelen den här gången, men ändå.) Jag kom nämligen över ett recept som verkade väldigt lovande: Grovt nötbröd hos Åse Falkman Fredrikson.

Grovt nötbröd mix

Jag har lite svårt för diverse dieter och skulle inte säga att jag själv äter enligt någon dylik (kanske mest för att stävja ett stundtals faktiskt ganska ätstört tänkesätt, som nog lätt blir en följd av att hela tiden vara tvungen att tänka på hur kosten påverkar blodsockret). Med det sagt finns det vissa dieter som är väldigt blodsockervänliga, och som jag gärna hämtar inspiration ifrån. Här har vi ett gott exempel.

Grovt nötbröd

Det grova nötbrödet överträffade verkligen mina förväntningar! Det innehåller inget mjöl (mer än det man mixar av nötterna) och är så grovt att det faktiskt – med en portion fantasi – påminner lite om någon rågbrödsvariant. Det är självklart inte som äkta rågbröd, men smaken är långt ifrån de mandel- och kokosmjölsbröd som annars ofta blir standard i blodsockervänlig kost.

Grovt nötbröd skivat

Jag gjorde en sats, men jag ska nog baka snart igen och passa på att fylla två formar och frysa ner den ena. Helt perfekt bröd för mitt blodsocker, och det bästa av allt är att det dessutom är väldigt delikat!

Jag i diabetesmånaden

Huj, vad tiden går! Vi är redan en god bit in i november – den blå månaden, diabetesmånaden. Själv befinner jag mig i en period då jag å ena sidan är tvungen att fokusera stenhårt på min diabetes och mitt blodsocker, samtidigt som jag å andra sidan aktivt försöker prioritera bort alla sjukdomsrelaterade och negativa tankar. Ingen enkel ekvation!

Gårdshundsmys

Ett bra sätt för mig att sköta min sjukdom men ändå inte koncentrera mig på den fullständigt är att vistas ute, helst tillsammans med mina nära och kära. I söndags tog vi en långpromenad med Ebba i ett vackert novemberväder. Självklart passade vi på att stanna och mysa och busa lite längs vägen. Gårdshundsbus kan vara något av det bästa som finns!

Gårdshundsbus

Naturligtvis kommer jag också att följa en del av de evenemang som ordnas i samband med blå november, men jag kommer nog att välja bort sådant jag inte mår så bra av att ta del av just nu. Till exempel dokumentärserien Leva utan att dö – en serie om diabetes känns så otroligt viktig och värdefull för allmänheten att titta på, men själv orkar jag inte än en gång ta in allt det negativa som faktiskt kan vara ett faktum vid den sjukdom jag är tvungen att kalla min. Inte just nu.

Var befinner du dig i relation till din diabetes just nu? Blir det fullt fokus på diabetes i november? Hur känns det? Orkar du ta in allt?

Jakten på bröd

Ett tag såg det riktigt ljust ut. Mina favoritbröd (blodsockervänliga och, enligt min åsikt, supergoda) fanns i en av de lokala matbutikerna. Utöver det fanns ett rågbröd med färre kolhydrater än vanliga rågbröd – jättegott att variera med. Men säg mig den lycka som varar för evigt…

Proteinbröd

Ett efter ett plockades bröden ur sortimentet. Inte på grund av affären, utan på grund av att bröden inte tillverkas längre. Jäkla otur! Jag är så gräsligt sugen på rågbröd, riktigt hederligt finskt rågbröd, men det fungerar så fruktansvärt dåligt med mitt blodsocker, trots att det är osötat.

Jag borde antagligen använda mig av kombibolus för att kunna äta rågbröd och bibehålla en stabil blodsockerkurva, men just nu har jag inte riktigt utrymme för att experimentera med blodsockret så mycket. Dessutom infaller frukosten (då jag vill äta bröd) under den tid på dygnet min kropp har som svårast med sånt som inte är snällt mot blodsockret, vilket gör det hela extra komplicerat.

Fit 4 Life Bread

Istället har det blivit det enda hyfsat blodsockervänliga brödet jag har kunnat hitta inom någorlunda vettigt avstånd. Ett tyskt proteinbröd, med 7,5 gram kolhydrater per 100 gram. Det smakar helt okej, men något äkta rågbröd är det ju inte. Dessutom känns det sisådär att äta ett bröd som håller i ett helt år från tillverkningsdatumet.

Fasen också! Detta är ju något av ett i-landsproblem, men jag blir galen av att inte få tag på välsmakande (råg)bröd som inte ställer till det för mitt blodsocker.

Snart i en tidskrift nära dig

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Snart ska min första vetenskapliga artikel publiceras! Tjoho! När jag påbörjade mitt doktorsavhandlingsprojekt anade jag nog inte riktigt hur långa de vetenskapliga processerna är i artikelskrivandet, van som jag är vid lite snabbare ryck i dagstidnings- och nyhetsbrevssvängen. Men snart så!

Budkavlen 2018

Det är givetvis artikeln om kropp, hälsa och sjukdom i personliga erfarenhetsberättelser om diabetes typ 1 jag talar om. Jag har precis läst slutkorrekturen, och gjort de sista ändringarna i interpunktion och annat småkrafs.

Budkavlen

Artikeln kommer att publiceras i en elektronisk tidskrift, så den är öppen för alla att läsa. Jag lovar att länka till slutresultatet när jag får tillgång till det!

Idag för 26 år sen

Sällan låter jag tankarna gå till den där dagen för 26 år sen, när min mamma stack in huvudet i klassrummet där jag och alla andra tredjeklassare satt och hade lektion. Ändå är det den dag som har förändrat mest i mitt liv. Den vände tillvaron upp och ner, och efter det var ingenting sig likt längre. Det var dagen då jag kom att få min diagnos: diabetes typ 1.

Epikris

Den 28 oktober 1992 fick jag min första insulinspruta. Jag hade ett blodsockervärde på 20,2 när det mättes på avdelningen. I epikrisen står det att jag snart började må bättre, ”tillståndet stabiliserades snabbt”. Ändå var det en kamp, både fysiskt och psykiskt, och om man vill vara lite melodramatisk kan man säga att den pågår ännu idag – fortfarande både fysiskt och psykiskt.

Diabeteshäften

Men – och det här trodde väl ingen på den tiden att jag skulle säga om över tjugo år – idag mår jag faktiskt förträffligt. Jag har dagar då jag förbannar min sjukdom och önskar den dit pepparn växer. Dagar då den sinkar mig och mina planer och jag hatar den mer än något annat på jorden, men i det stora hela mår jag ändå alldeles, alldeles utmärkt.

Att få diabetes typ 1 är ingenting jag önskar någon annan människa, men om man råkar bli en av de drabbade ska man veta att hela livet inte behöver bli nattsvart. Det kan vara tungt och helvetiskt och stundtals kan det kännas oöverkomligt, men det kan också hända att man om 26 år kan säga att man mår alldeles, alldeles utmärkt.