Träningen, då?

Det är väldigt länge sen jag har skrivit något träningsrelaterat inlägg, men det beror inte på att jag inte har tränat utan på en massa andra saker. Dels har jag själv fått prioritera om min träning och mina träningsmål lite grann, och dels har jag reflekterat mycket över vilken bild jag egentligen förmedlar om träning utåt.

Det har varit tal om träningshets och kroppshets på flera olika håll den senaste tiden. I Träningspoddens senaste avsnitt diskuterades huruvida träningsprofiler hetsar med sin aktiva livsstil, och Mia Skäringers briljanta serie om kroppshets tar upp träningen och det negativa som följer på att aldrig känna att man gör tillräckligt.

Och mitt i det här står jag. Som dels vill uppmuntra till rörelse, motion och träning, men samtidigt inser hur nära gränsen jag själv kan hamna i att känna att jag aldrig gör tillräckligt. Jag har hållit igång löpningen, styrketräningen och yogan som förut, men det känns hela tiden som om dagarna och veckorna inte räcker till och som om jag borde träna mer, och mer strukturerat.

Kettlebell

Nu har jag på sätt och vis erbjudits en chans att prioritera om, och det kommer jag också att göra. Jag har fått ett nytt styrketräningsprogram av en PT, som ska hjälpa mig att nå en – förhoppningsvis – sund och bra balans i min träning, anpassat efter mina behov just nu. Vilka mål jag har med styrketräningen får jag återkomma till, men just nu är det här läget med min träning.

Hur tänker du kring träning? Känner du dig hetsad att träna och som om du inte räcker till? Vill du läsa om min träning på Att vara etta eller påverkar det dig negativt?

Tips på vardagsmat

Om somrarna äter jag gärna olika sallader, men när hösten och kylan börjar tränga på vill jag ibland ha något mer värmande. Det mesta av all husmanskost går att göra snäppet blodsockervänligare, om man vill. Som till exempel…

Blomkålsmos

…blomkålsmos istället för potatismos. Jag har väldigt svårt för potatismos med mitt blodsocker, men blomkål är toppen.

Blomkålsmos biff

Moset äts med vilka tillbehör man vill, till exempel maletköttbiff och grönsaker. Jag tycker att det smakar jättebra!

Korvsoppa

En del korvsoppa har det också blivit. Jag brukar skippa potatisen, eller bara lägga i en eller två stycken och istället öka mängden rotsaker, som fungerar bättre för mitt blodsocker. Givetvis äter jag också en hel del vegetariskt, även om just de här rätterna råkar vara väldigt köttbaserade.

Har du några tips på vardagsmat som passar under hösten?

Morgonbesvär

Sedan några dagar tillbaka har jag fått problem med mitt blodsocker på morgonen. Det bara sjunker och sjunker! Eller snarare vill det inte stiga, inte ens efter frukost…

Blodsockerkurva morgon

Imorse tog vi oss en rejäl sovmorgon, och när vi skulle ut på en söndagspromenad i det härliga höstvädret trodde jag att blodsockret skulle hålla sig uppe – men icke!

Gårdshund

Snart nog var det nere på 3 igen, och min trogna lilla kompis fick vänta på sin matte medan vi avvaktade att det dumma blodsockret skulle höjas. Såna här gånger hatar jag min diabetes för att den sinkar mina planer, och jag mår ju inte direkt bra när blodsockret beter sig så här heller.

Oktobersol

Men vem kan vara arg när oktobersolen silar sina värmande strålar på en genom träden? Inte jag i alla fall! Naturens krafter håller mig på benen, så är det verkligen. Och snart nog kunde vi gå vidare, med ett lite – men bara snäppet – högre blodsocker. Det blir till att sänka basalen ytterligare på morgonen, tror jag bestämt. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Diabetes typ 1 lämnar en sannerligen inte sysslolös, det finns alltid något att analysera och förändra!

Oktober

En ny bukspottskörtel?

I dagarna har det varit ganska många artiklar om en kvinna här i trakten som har fått en ny njure och bukspottskörtel. Tea Lindblom insjuknade som 7-åring och fick nya organ efter 44 år med diabetes typ 1, enligt artikeln.

Det här är ju väldigt spännande! Tea verkar utomordentligt nöjd med sitt nya liv, och efter att ha gått på dialys i fyra, fem timmar tre gånger i veckan i över ett år låter det verkligen som en stor förbättring i livskvaliteten, även om konvalescenstiden lär kunna vara upp till ett år efter ett sådant ingrepp.

YLE

Jag förevisar min nuvarande bukspottskörtel – insulinpumpen – för YLE:s reporter.

När jag hade YLE på besök togs frågan om organtransplantation också upp. För min egen del känns det ändå så främmande – och faktiskt också väldigt skrämmande! – och eftersom jag överhuvudtaget inte är i ett sådant stadie (tack och lov!) att jag har några allvarliga följdsjukdomar har jag inte behövt ta ställning till transplantation – ännu. Jag är mycket medveten om att jag en dag kan ställas inför den situationen.

För egen del donerar jag alla organ som någon kan ha nytta av om (eller snarare när) jag avlider, men skulle jag själv vilja ta emot en ny bukspottskörtel och/eller njure? Svaret är antagligen utan tvekan ja, om det kommer en dag då jag mår så dåligt av komplikationer och följdsjukdomar att jag upplever att det inte kan bli sämre.

Hur tänker du kring organtransplantation? Och organdonation – donerar du dina organ när du dör? Har du tänkt på det?

Glass i stora lass

Om det är något jag tycker om så är det glass. Det händer att jag äter en ”vanlig” glass någon gång ibland, men ett problem som uppstår då är att jag tycker att all glass är så himla söt. Jag är ju van vid ganska osötad mat, och då blir det inte alls gott när det är för sött för smaklökarna.

Nick's glass

Men nu! Äntligen har Nick’s sockerfria glass kommit till min lilla stad i Finland. Jag har sett Nick’s glassar när jag har varit i Sverige, men jag har inte smakat eftersom de säljs i 850 ml:s förpackningar. Därför var det nästan ett halleluja-moment när jag upptäckte att Nick’s gräddkola med choklad låg i frysdisken i den lokala S-butiken.

Nick's sockerfri glass

Den här sorten innehåller 15 gram kolhydrater per 100 gram, varav 9,9 gram är polyoler som inte ska påverka blodsockret. Eftersom jag har ätit glassen i samband med annat kan jag inte riktigt avgöra om det stämmer in på mig, men den är i alla fall väldigt blodsockervänlig. Och sjukt god! Den är gjord på riktig grädde, vilket definitivt märks. Många andra ”sockerfria” glassar är så konstgjorda i smaken, men den här känns verkligen som en ordentlig glass, minus den äckligt söta smaken.

Nick's gräddkola och choklad

Nu hoppas jag att lokalbutiken tar in vanilj- och chokladglassarna också. Då blir det verkligen glass i stora lass här! (Fast det har det i och för sig redan blivit…)

Den bästa natten

De bästa nätterna sover jag på ett blodsocker på ungefär 5, har jag kommit fram till. Någonstans strax över 4 fungerar också, men helst inte under 4 för då har jag märkt att jag inte alls är lika utvilad när jag vaknar. Är blodsockret högre blir jag törstig, sover oroligt och måste stiga upp och kissa. Inte optimalt!

Dexcom G4 emhet

Jag vet inte hur många blodsockermässigt ”perfekta” nätter jag får per vecka. Kanske en eller två? Resten är antingen lite för höga, eller lite för låga. Balansen är verkligen hårfin. Just nu har jag ställt in min Dexcom så den larmar vid värden under 3,5 och över 7,0. Jag vet att det är snäva ramar, men det passar mig bäst för tillfället.

Sovande hund

Kolla förresten vilken mysgris jag delar säng med! Ebba är verkligen en typisk gårdshund, som vill ligga så nära och så varmt som möjligt. Alltid under täcket, helst med huvudet på kudden.

Möten med sjukdomen

Igår och förrgår var jag på folkloristernas forskardagar vid Åbo Akademi. Det är alltid lika intensivt, och lika inspirerande! (För den som inte vet så arbetar jag med en doktorsavhandling i nordisk folkloristik om sjukdomsberättelser om diabetes typ 1.)

Den här gången presenterade jag ett förslag till disposition av analysen, som jag har klurat över en del. Efter seminariedagarna känns det som om jag har kommit en bra bit på väg gällande hur jag ska lägga upp analysen i avhandlingen. Upplägget spelar ju en ganska stor roll när man presenterar en text, och nu tror jag att det kommer att bli något i stil med:

Möten med sjukdomen

Möten med vardagen

Möten med omvärlden

Möten med vården

Jag kommer att utgå ifrån det materiella och vad det symboliserar i varje underkapitel. Just nu lutar det mot att det blir anamnes, spruta, (diabetes)smycken och blodsockerkurva för respektive del. Den första delen är inriktad på diagnosberättelserna och är en mer traditionell berättelseanalys, medan de senare är mer kulturanalytiska.

Insulinpenna

Det låter säkert virrigt när det presenteras så här lösryckt, men jag tror att det kan bli riktigt bra. Om inte får jag ta mig en funderare till!