Läkarbesök och kostnader

Nu ska mina läkarbesök börja trappas upp, så att jag från att ha gått en gång i månaden går om tre veckor nästa gång. Jag betalar samma summa för besöket hos endokrinologerna som för ultraljudet och undersökningen av barnet.

Förra året var summan 36,90 euro och i år har den höjts till 41,20 euro per gång. Det är alltså vad jag som typ 1-diabetiker betalar ur min egen ficka för specialistvården under graviditeten. Den vanliga mödrarådgivningen betalar jag ingenting för, vilket ju nog är en enorm förmån när man tänker efter. Tänk att som blivande mamma (och pappa) få den servicen gratis!

Moderskapsförpackning 2018

Något som vi också får i Finland är den berömda moderskapsförpackningen. Man kan välja mellan den eller en summa på 170 euro i moderskapsunderstöd. För mig var valet självklart; det finns så mycket kläder och saker i lådan att jag skulle välja den framom pengarna alla gånger.

Åkpåse mammalådan

Bland overaller, sängkläder, badhanddukar, skedar och en massa kläder var min favorit i lådan nog ändå sovpåsen. Den satt ju som en smäck i vagnen, välmatchad tillsammans med filten som blivande mormor har stickat och ugglemobilen som jag har virkat.

På gång 2019

Någon – eller jag kanske ska säga några – som har mycket på gång 2019 är Diabetesföreningen i Åboland. Aktivare diabetesförening kan man faktiskt få leta efter!

Diabo (1)

I höst arrangerar föreningen Svenska träffen i Åbo, och förhoppningsvis återfinns undertecknad som en av föreläsarna under dagarna. (Huruvida det blir så eller inte beror mest på den som för närvarande är inneboende i min mage.)

Diabo (2)

Efter två år i styrelsen har jag i år valt att ge över till nya krafter – också det på grund av den inneboende – men jag fortsätter givetvis som medlem i föreningen. Bli det du också, vetja! Det är bara att gå in på diabo.fi och följa instruktionerna.

Närmast på agendan för medlemmar att ta del av lär vara en resa till Vårmässan i Helsingfors mässcentrum 6.4.2019. Låter som något man gärna skulle vara med om, eller hur!

Vändag med Pargas Sockertoppar

Ikväll är det dags för en efterlängtad middag med några Sockertoppar. Det finns väl knappast något bättre sätt att tillbringa en vändag på än med kamratstöd och diabetessnack!

Vändag

Flera av dem har barn, och jag måste erkänna att deras erfarenheter har underlättat för mig i mitt beslut att försöka få barn. Man hör och läser så mycket negativt om hur det kan vara att vänta och föda barn med diabetes typ 1, och då är det skönt att ha personer i sin närhet som är levande bevis på att allt faktiskt kan gå riktigt bra.

Respekt för magsjuka

Alltså fy för den lede! Virus med förleden noro- verkar härja lite här och där, och än den ena, än den andra däckas av magsjukan. Själv kände jag ett konstigt ihållande magknip häromnatten, och bestämde mig för att stanna hemma från jobbet nästa dag för säkerhets skull. En fördel med min diabetes är ju dessutom att jag – oftast – märker på blodsockret när något inte står rätt till i kroppen, och så var det den här gången också.

Magsjuka

Jag tror att det trots allt var falskt alarm, eftersom jag inte fick några fler symptom än ett lite högre blodsocker och ont i magen. Gravid som jag ju är pågår det en hel del i magregionen, så det är svårt att säga vad som beror på en växande och bökande bebis och vad som eventuellt är något annat.

I vilket fall som helst är jag som vanligt livrädd för att drabbas av magsjuka, och förstås ännu mer nu med ett barn i magen. Jag försöker tvätta händerna med tvål och vatten varje gång jag har rört mig bland folk, och faktum är att jag faktiskt har undvikit folksamlingar och potentiella smittohärdar (t.ex. barnkalas) under hela graviditeten. För en normalfrisk person är en magsjuka jobbig, men för en typ 1-diabetiker – och dessutom en gravid sådan – kan det bli riktigt allvarligt.

Alcogel

Förutom god handhygien finns det väl tyvärr inte så mycket man kan göra för att undvika magsjuka. Mer än att önska att folk skulle respektera andra och stanna hemma ett eller helst två dygn efter att de (eller någon i deras familj) har haft magsjuka. Själv sjukanmälde jag mig en dag och jobbade på distans nästa, fast jag så här i efterhand är nästan säker på att det inte var något annat än den växande magen som gjorde sig påmind genom att trappa upp graden av graviditetskrämpor lite till.

Fett och gott

Det är lite kontroversiellt det här med fett. Det finns förvisso gott fett, och mindre gott sådant. Och en hel massa åsikter och riktlinjer kring hur mycket man ska inta av det ena och det andra. Jag nöjer mig med att säga som jag brukar: jag prioriterar alltid blodsockervänligt. Ibland är det ganska fett, men hellre det än sött – för min del.

Chokladkräm (3)

I tredje trimestern känns det som om jag igen har fått dille på vissa saker (värst var det i början av graviditeten). Nu är jag plötsligt väldigt sugen på choklad, och allra helst chokladkräm. Sån som mormor brukade laga när jag var liten. Just det receptet skulle jag inte följa nu, eftersom det mest innehåller mjölk och socker, men det finns väl blodsockervänligare varianter!

Chokladkräm (4)

Jag blandade ihop äggulor, grädde, stevia och kakao i en kastrull. Lät det sjuda tills röran antog en lite krämigare konsistens. Rörde ner smör och ställde att svalna. Mycket enkelt.

Chokladkräm (1)

Smaken var inte som mormors kräm, men det dög mer än väl för att stilla mitt sug efter chokladkräm. Väldigt fett – och inte vidare nyttigt på något sätt – men gott.

Kebabtallrik med zucchini

Före chokladkrämen åt jag en modifierad kebabtallrik som Patric gjorde. Han brukar laga egen kebab av malet kött, och den här hamnade i en låda med zucchini, tomater, riven ost och jalapeno. Hur mumsigt som helst! Serveras gärna med en klick turkisk yoghurt, och förstås färska grönsaker.

Spy galla

Somliga dagar, alltså. Ni vet de där när det känns som om allt är emot en, och minsta lilla motgång räcker för att man ska vilja dra något gammalt över sig och aldrig kasta av sig det igen. Då kan det vara bra att ha en blogg, där man kan spy lite galla ibland.

Born 2019 blodsockerkurva

Gränsvärdena är inställda på 3,5 och 6,7.

Jag tycker att det känns som om alla känslostämningar är gånger tusen under graviditeten. Någon säger en endaste liten negativ sak, och jag fastnar i den och ältar i det oändliga. Som igår, när jag var till sjukhuset för att kolla upp mig och den lilla. Allt såg bra ut; barnet ligger i mitten av normalkurvan gällande tillväxten och ultraljudet visade att allt ser perfekt ut med måendet i magen. Själv mår jag ”gravidbra”, alltså inga konstigheter förutom vissa graviditetsrelaterade småkrämpor (känningar i ryggen, blodtrycksfall, kramper i benen och sånt trevligt som ju hör till, men som inte är allvarliga på något sätt).

Ändå måste det påpekas av endokrinologerna* att jag har blodsockervärden under 4 ibland. Och det är ju inte bra! Nej, för de ska ju vara mellan 4 och 7 (max 8). Jovisst, jag vet. Men jag vet också hur förbaskat svårt det är att hålla dem inom de här snäva marginalerna. Jag klarar det inte utan att gå under 4 ibland (och över 7-8 ibland också, men det är mer sällan).

Och jag blir så trött på att det alltid ska hittas något att klanka ner på. Höga värden är definitivt inte bra, men låga värden är inte heller bra för att barnets hjärna behöver socker och energi nu. Jag vet hur det ligger till, men jag gör mitt bästa och jag skulle verkligen behöva få lite mer förståelse för det arbete jag faktiskt gör. Det kanske finns någon som mår bra av att få ”konstruktiv” kritik i den här formen, men jag är sannerligen inte den personen. Just nu skulle jag bara behöva få pepp och stärkande ord för att orka.

Born 2019 (1)

Definitivt begränsad upplaga på denna!

Mental pepp får jag inte från endokrinologerna – det är ett som är säkert. Istället söker jag den på annat håll. Och försöker hämta den från styrkan jag själv besitter inombords. Med fokus på den lilla och det fina som förhoppningsvis ska komma lite senare.

*Läkarna gör säkert sitt bästa, och de är säkert duktiga, men som sagt: jag är lite känsligare än vanligt just nu. Jag vet att jag inte borde ta åt mig så mycket, men säg det till gravidhormonerna.

Det är mitt fel!

Februarisnö (2)

Jag hoppades på mycket snö i vinter när jag fick reda på att jag var gravid. Perfekt att kunna åka skidor och hålla uppe motionseffekten på blodsockret när det blir för otympligt att springa, tänkte jag.

Februarisnö (4)

Och jo, visst är det härligt med snö, men kanske inte hur mycket som helst på en gång. Varje liten hundpromenad blir som ett motionspass i det här vädret (på oplogade cykelvägar och gångstigar på landet).

Februarisnö (3)

Stålhunden gillar inte heller de här mängderna snö. Den når henne i bästa fall till magen, i värsta fall långt över ryggen. Så mycket snö har vi!

Februarisnö (1)

Å andra sidan får jag en rejäl effekt på blodsockret av att plumsa fram i snön också. För att inte tala om av att skotta snö. Och visst är det ganska mysigt att det verkligen är vinter på vintern. Men om någon undrar varför vi har så mycket snö så är det mitt fel. Man ska vara försiktig med vad man önskar, för ibland slår önskningar in…